Nu startar jag bokcirkeln

Strax före jul fick jag en härlig bok av Sara i julklapp, se mitt blogginlägg om det här. Då skrev jag att jag måste starta en bokcirkel, och nu äntligen är det på gång.

Det som gör att det nu blir av är nog att jag fick kunskap om och inspiration av bokcirkel.se på den verksamhetskonferens jag var på i veckan. Att kunna bokcirkla på distans är tilltalande när man lever ett liv som jag och många andra gör, jag gjorde ett upprop på Facebook och nu är vi 15 stycken lässugna. Bara tjejer, hittills!

Vi väljer just nu mellan Janesh Vidyas "I det sista regnet" och Caroline Engvalls "14 år till salu". Båda blir nog lästa, nu är frågan vilken vi börjar med. Jag har skickat efter båda på Bokus i dag, så mig spelar det ingen roll.

Att bokcirkla på distans är så kravlöst. Du läser när du hinner och kommenterar när du hinner. Vill du, så kan du bara läsa andras kommentarer, tills du själv är mogen. Det är perfekt.

Det ska bli så kul!

Att visa sitt rätta jag

Det var stor dramatik i trädgården i dag, när den keliga mattekatten Seved för ett ögonblick visade sitt rätta jag. Plötsligt tog naturen överhanden, och jag måste erkänna att jag tittade bort i det mest kritiska ögonblicket då kan fiskade upp en fågelunge med sin klo och satte av med den flaxande i munnen.

20 minuter senare kom han tillbaka. Förmodligen ansåg han att batterierna var slut i den trevliga leksaken, för han var fast besluten att hämta en ny i holken. Men då jagade vi ner honom från trädet. Sen dess har han legat inne och sovit på min säng, spinnandes.

Hemska katt.

Oväntat promenadsällskap

I dagarna fyra har jag varit på fastlandet på konferens med jobbet, på Runö kursgård närmare bestämt. Vädret har väl varit sådär, men varje morgon har jag i alla fall tagit en promenad före frukost.

Alldeles i närheten av kursgården finns en fantastisk hage där det går betande djur. Den utgörs av en udde som går ut i sjön, och så här års är det bedövande vackert. I torsdags morse styrde jag kosan dit, och hamnade mitt i en dröm, en idyll, en scen så vacker att ingen människohand kunnat skapa något liknande.

Det doftade, solen värmde, vattnet glittrade. Grönskan gjorde nästan ont i ögonen, näktergalen knattrade och sirrade, och koltrasten flöjtade. Bara för mig. Och mitt på promenaden mötte jag dessa små kamrater, som slog följe med mig en bit. En av lammungarna var extra sällskaplig; buffade, knuffade och bräkte. Kanske förväxlade han mig med sin mamma...

I alla fall så njöt jag i fulla drag. Jag njöt av ensamheten, av att befinna mig mitt i ett paradis och av den lilla buffande lammungen som var så gosig. Vilken fantastisk start på dagen!

Idyll till salu

Nu ligger vårt hus ute på Hemnet. Nu har du chans att köpa ett fint boende, eller bara ta en rundtur hemma hos oss!

Klicka här för att komma till mäklarsidan.

Reliker

Om ett par veckor har vi visning på huset, och jag börjar se mig omkring i mitt hem med en presumtiv spekulants ögon. Fick syn på den katastrofala hyllan i gästrummet och insåg att dagen fick ägnas åt (bland annat) den.

Högst upp i hyllan hittade jag käre makens diskettlåda. Full med disketter, som i sin tur var fulla med dokument. Från 1998 och framåt... Vojne!

Via den externa diskettstationen har jag nu räddat det som går till eftervärlden, nu har jag komprimerat innehållet på 43 disketter till ett USB-minne. Tekniken är fantastisk!

Den månatliga lyxen

Så här ser mina naglar ut sedan några dagar tillbaka, sedan Monica fixat dem åt mig. Man får tycka vad man vill om såväl utseende som det faktum att jag varje månad lägger pengar och tid på det här - men min ståndpunkt är klar: det är så förbaskat skönt att alltid ha välvårdade och starka naglar! Jag behöver aldrig bry mig, de sitter bara där. Lika snygga varje dag jag vaknar. Behöver jag grovjobba tar jag på mig handskar, men de håller för mer än man tror.

Den lyxen är vär några hundralappar och ett par timmar i månaden!

Att inte kunna sluta

Jag försöker arbeta hemifrån någon dag i veckan, om det går. Det är dessa dagar jag får massor gjort - jag får tänka färdigt utan att bli avbruten, skriva, formulera mig, fördjupa mig göra alla de där småsakerna jag aldrig får gjort när jag är på jobbet.

Kruxet är att dessa dagar slutar jag aldrig jobba. Det tar aldrig slut. Det börjar med att jag har klart för mig de breda penseldragen, de stora arbetsuppgifterna jag har. Sen när jag blir klar efterhand, hittar jag nya. Och nya, och nya. Mindre och mindre blir de. Fler och fler idéer får jag. Det tar aldrig slut!

Det är ett av mina problem, att jag aldrig blir nöjd med mina egna insatser. Jag bara fyller på hela tiden. Och trots att jag vet om det, gör jag det ändå.

Korkat.