Så - nu är man ett steg närmare fakirskapet. Jag har blivit med spikmatta, och nu har jag premiärlegat. I 12 minuter. Ryggen är blossande knallröd, och jag intalar mig att det är jättebra.
Spikmattan är inget nytt påfund, utan flertusenårigt påstås det. Fakirerna använde riktiga spikar i en träplatta, min spikmatta är humanare. Över 6.000 plastpiggar på ett vackert orange tyg. Enligt dom som vet, löser man upp spänningar genom att ligga på en sån här tingest en stund varje dag, och jag tror på det - efter att ha sett min rygg efteråt inser jag att blodgenomströmningen tog helt nya proportioner. Vilken energi jag kommer att få, akta er!
Käre maken skulle också prova, men han stod ut ungefär 30 sekunder. Så typiskt honom, en orolig själ, men nu har han i alla fall provat.
I dag är sista vinterdagen enligt min tideräkning, och jag har suttit ute en stund i solen. Bosse sa att jag såg ut som en gammal gumma, eftersom jag var påbyltad och hade filt över benen. Inser att liknelsen var relevant. Men vad gör man inte för att få en gnutta varm vårvintersol på näsan, fast det blåser lite snålt?
I morgon börjar våren, och jag ska byta gardiner. Hurra!
2 kommentarer:
Du måste berätta för mig hur det går med spikmattan? Förpassas den till hörnet för icke-använda-prylar eller är den bra???
Nej, ännu är den inte förpassad till det hörnet. Jag jobbar på för att verkligen ligga på den varje dag, för jag tror på regelbundenheten. Har inte riktigt hittat den än, men gör det så ofta jag kan. Och jag njuter av det! Blir varm och mjuk, och tror benhårt på att kroppen gillar det. Det sätter igång mycket med hjälp av blodgenomströmningen. Är man nyfiken och vill sin kropp väl samt lite ihärdig med nya vanor, rekommenderar jag den varmt.
Skicka en kommentar