Det här är numera en vanlig syn hemma hos familjen Björkman. Bosse vid bänken, förberedande middag. Uppvaktad av hunden på golvet (så har det i och för sig alltid varit) och nyförvärvet katten Seved på närmare håll. Vi visste - vi har haft ett antal katter under årens lopp även om det nu var länge sen - men vi var ändå oförberedda. Oförberedda på att plötsligt ha en varelse i huset som man inte vet var man har, som tar sig fram var katten (ursäkta skämtet) som helst och som bara dyker upp ur tomma intet. Snabb som en vessla.Han är alldeles underbar, vår lilla kattpojke. Han - och hunddamen Shiva - skänker oss en stor, stor glädje!
4 kommentarer:
Och aptiten verkar han ha fått tillbaka också, det var ju skönt! :)
Jag har också hund, en lite för knubbig dalmatiner som heter Tequila. VARJE promenad så säger människor till mig att jag har en dalmtatiner ( JAG VEEEET ), och sen frågar de om hon är gravid. Så tjock är hon inte, bara jämfört med hundarna här som är väldigt magra.
När vi flyttade hit tog jag med mig mina två katter fråm Stockholm, skogskatten Tusse som tyvärr dog av råttgift och bondkatten Smulan som beslöt sig för att flytta hemifrån! Hon bor hos en kvinna ett par gator ner och hälsar inte ens på mig längre!
Tre gånger gick jag och hämtade hem henne och hon stack tillbaka direkt, så jag gav upp.
Gillar katter, självständiga, samtidig som de sprider massor av mysig stämning i hemmet. Kram
Vi har ju både hund och katt, och inget kan vara mer olika. Men båda sorterna har sin charm! Katter gör precis som de själva vill, och hundar behöver en fast hand. De skänker stor glädje, båda två!
Skicka en kommentar