tisdag 2 februari 2010

Att komma i gängorna

Jag är en hängiven yogini, alltså utövare av yoga. Men av olika anledningar har jag nu inte gjort ett yogapass sedan början av december. Jag är dessutom beskaffad så, att jag är mycket disciplinerad och - som sagt - hängiven det jag har bestämt mig för, men om det av någon orsak brister eller håller upp, då kapitulerar jag lika lätt. Trots att jag vet att min onda kropp beror på yogabrist. Trots att jag vet att inget får mig att må så bra som att yoga. Trots att jag vet att det räcker att bara göra några solhälsningar för sig själv på kammaren. Plättlätt. Trots allt detta lägger jag bara av.

Nej nej, jag har inte slutat, har bara ett gigantiskt långt uppehåll. Nu har jag dessutom varit på semester. Som om det vore en ursäkt.

Jag och yoga hör ihop. Är som yin och yang. Som sol och måne, Knoll och Tott, Bill och Bull. Som skruv och mutter. Men ändå kommer jag liksom inte i gängorna. Startsträckan är gigantisk.

Läste vännen Evas blogg i morse, där hon resonerar kring aktiva val. Jag gör ju ett synnerligen aktivt val att låta bli att yoga. Hur smart är det?

I morgon onsdag ska jag gå på första yogapasset på länge. Nu väljer jag att betrakta det som en start på att komma i gängorna igen. Yogagängorna!

4 kommentarer:

Kim M Kimselius sa...

Yoga är underbart! Kombinerar den med Pilates och Qi Qng (lär mig aldrig hur det stavas...)

Jag tror att det är den medfödda "latmasken" i oss som breder ut sig när man gör några dagars uppehåll.

Lycka till med att komma igång igen!

Kramisar Kim

Petra sa...

Jag skulle ha varit iväg på yoga i lördags, äntligen. Passet hade det något lockande namnet "Finn din inre kvinna" - men det blev inställt. Kanske någon mening med det också? :-)

Maria Björkman sa...

Latmask? Jag?? Hm.

Jaså, den inre kvinnan inställd. Ja, hur tolkar man det?

Kim M Kimselius sa...

Hej Maria
Kan glädja dig med att din sida fungerar idag.

Nej, jag menade inte att du var en latmask. Däremot tror jag att vi alla har en liten latmask inom oss som står beredd att ta för sig om vi ger den en chans.

Kramisar Kim