Det var en period då Bosse fotade nästan bara i diaformat. Det var ju så för några tiotal år sedan, att det var ett populärt format. Men nu, då diaprojektorerna antingen har kastats eller också står och dammar i ett bortglömt hörn i något förråd, blir det ju inte att man tittar på dessa bilder annat än med visst besvär. Så synd!Bosse och jag gick för några månader sedan igenom alla våra diabilder, och kastade jättemycket som inte var något att ha. Kvar finns guldkornen, och dessa håller jag nu på och scannar in för att digitalisera dem. Ett jätteroligt och meningsfullt arbete. Här till exempel, dök Sara i en tidig upplaga. Jag blir alldeles glad av bilden på henne och favvonallen!
3 kommentarer:
Åh, vilken liten goding! Jag blir också glad när jag ser den bilden! :)
För några år sedan scannade jag in alla mina diabilder och alla mina föräldrars bilder (som jag hade ärvt) Det är väldigt skönt att veta att de nu finns i digital form. Tyvärr förstörs diabilderna efter hand.
Det skall jag pröva, alltså få min man att slänga gamla diabilder, håll tummarna! Jag har iallafall scannat massor av gamla bilder allt från 60 talet och frammot. Kul att ha!! Kram Nilla
Skicka en kommentar