En dag i pengarnas tecken

Det har inte varit annat än plus och minus i dag, från morgon till kväll.

Till att börja med såg jag över familjens ekonomi den här månaden, och förberedde betalning av räkningar etc. Kommer att ha ont om tid till såna trivialiteter i veckan, eftersom det är dags för några dagars ledighet i canastans tecken igen (=förlora pengar) och vi åker redan på onsdag morgon.

När jag väl konstaterat att vi nog går runt en månad till, var det dags för momsredovisning i firman. Ja, vi har en firma käre maken och jag, om än i mycket blygsam skala. Men företag är det, och företag måste betala in förvärvade momspengar. Deklaration och inbetalning, ordning och reda.

Slutligen har det blivit några timmar med budget 2010 för jobbets räkning. Ingen lätt ekvation att få ihop, men nu när kvällen nalkas känns det ändå rätt bra. Bättre än så här går inte att få under rådande omständigheter (även om jag skulle önska lite bättre förutsättningar) och det är någon slags nöjdhet i den vetskapen.

Kväll, ja. Den kom rätt tvärt i dag, någon som håller med om det? Lika överraskad blir man varje år. Egendomligt. Jag skrev på Facebook att pannlampans tid är inne, och det är sanning. Att gå ut med hunden på de kolsvarta leråkrarna utanför vårt hus måste upplevas för att förstås.

Om två månader och 21 dagar lyfter vårt plan mot Malaysia.

Rivningsprojekt

Delar av vårt hem är en byggarbetsplats. Men det gör ingenting, jag är så glad över att det blir bättre när vi kommer ut på andra sidan, så att säga.

Just nu håller Bosse på med att öppna upp från TV-rummet och ut till vår glasveranda. Det har kommit längre än vad som syns på bilden, och det blir kanonbra! Dels hittar ljuset in, dels hittar värmen ut. Vi får kontakt med "framsidan" av huset på det sättet. Hurra!

I kölvattnet på väggrivningen följer förstås en massa annat så som det alltid blir. Exempelvis passar "vi" (=Bosse!) på att riva ner tapeter och måla väggarna vita i TV-rummet, alltför att förstärka ljuset. Det behövs, och det känns särskilt den här årstiden. Och så blir det en ommöblering, förstås. Oundvikligt. Man ser nya möjligheter när man gör sånt här, och det är kul.

Ambitionen är att det ska vara klart till jul, då våra ungdomar kommer hem.

"Nu är det fredagsmyyys..."

Det har varit en vansinnigt hektiskt, stressig och tuff vecka. Jag hinner knappt med mig själv, ännu mindre mina intressen och min käraste omgivning. Det här - att blogga och läsa bloggar jag är van att följa - har sannerligen strukit på foten. Jag har inte unnat mig.

I dag har jag haft ett coachingsamtal med anledning av en stressprofil jag gjort. Tankeväckande. Jag visar alla tecken på att vara en typ A-människa, trots att jag fullt och fast inbillat mig att jag INTE är det. Jag känner igen typen, men jag är inte den. Trodde jag. Snacka om dålig självinsikt!

Jag hade många höga staplar, men också några som visade på en mer balanserad tillvaro. Sammantaget fick jag lite att fundera över, inga större överraskningar men ändå. Utbrändhetsprocesstapeln var lite för hög för att bara låta vara oreflekterad...

I kväll hänger vi framför TVn med ett glas gott och lite att äta. Lite trötta, men skönt avslappnade. En helg framför oss då Bosse fortsätter med att fixa TV-rummet (det har jag visst inte berättat om?) och jag ska jobba lite.

Kanske ägnar jag ett par timmar åt att läsa ikapp veckans bloggar...

Umgänge i en ny tid

Jag önskar jag kunde presentera en bild, men det går inte. Läs det här, så kanske du ändå får en inre bild:

Köksbordet i Tidlösa (det heter så, vårt hem). Ett stabilt furubord, vid fönstret med vidunderlig utsikt. Just nu är det dock kolsvart utanför fönstret eftersom klockan är 19 en oktoberkväll. Det enda ljus man kan skönja är en förbipasserande bil i fjärran, om man anstränger ögonen. Annars - becksvart.

På de båda platserna närmast fönstret, mitt emot varandra, två personer. Man och hustru sedan 22 år. Utfluget barn, bara hunden kvar hemma. De tittar inte på varandra, utan på var sin datorskärm framför sig på bordet. Det knattrar då och då diskret från någotdera tangentbord. De båda ögonparen fladdrar över respektive skärm. Ibland plingar det till från någon av datorerna.

Kanske är båda ute på Facebook. Kanske läser någon av dom kvällstidningen medan den andra bloggar. Vem vet? Det enda jag vet är att de alldeles nyss chattade med varandra via Facebook, liksom bara för att kolla om det funkade...

Queen - Love of my life

Jag har "alltid" gillat Queen. Glömmer man nån gång varför, är det bara att kolla den här videon. Alla tvivel försvinner, och man minns varför...

Kulturen och näringslivet

Jag och några med mig har en idé om en näringslivets kulturfond på Gotland. Vi tror nämligen att många företagare skulle vilja lägga sponsorpengar på kultur, men drar sig för det för att det är lite snårigt. Vad ska man satsa på, en orkester, teater, konsthantverk, och i så fall vem eller vilka? Det är betydligt tydligare och enklare att sponsra idrotten, där kan man välja ett lag eller en arena t.ex. Så hamnar pengarna hos idrotten, eller också fryser sponsorpengarna inne.

Till näringslivets kulturfond kan företagarna, stora som små, lägga sin sponsorpeng, och ur densamma kan kulturarbetare i olika konstellationer och från olika grenar söka. Inom ramen för fonden bör finnas en lots, som kan hjälpa båda parter tillrätta; vad vill företaget uppnå med sin sponsring, och hur vill kulturarbetarna arbeta med sponsorpengarna? Här behövs sannolikt lite hjälp på traven.

Jag tror verkligen på den här idén, och fick bekräftelse på att vi är helt rätt ute i dag när Gotlands kommun bjöd in till Kulturting på Wisby Strand. En representant från Kultur & Näringsliv berättade om det jag redan visste, kändes det som.

Hon sa också något jag gillade; alltför ofta talar man om kulturen som "grädde på moset" eller "guldkant på tillvaron". Men det är fel; kultur och humanism är själva grundstenarna i ett samhälle, sen finns tekniken för att få allt att fungera.

Det känns ju helt rätt. Varhelst människor lever och verkar, uppstår kultur. Där människor finns, finns kultur. Det är själva förutsättningen för liv, och därmed naturligtvis en grundsten.

Ja, jag har blivit än mer övertygad om att en näringlivets kulturfond på Gotland har en bra grogrund.

Bokens dag i Visby

Två dagar "Bokens dag" är avverkade, på Wisby Hotel i dess vackra spegelsal. Första dagen fick gymnasieelever lyssna till författarna Kishti Tomita, Fredrik Strage, Tommy Deogan och Katarina von Bredow. Häftiga allihop, var och en på sitt sätt. Kishti är en riktigt fräsig brutta, som jag lärde mig tycka mycket om den där korta dagen. Fick hennes bok, "Fina flickor är inte högljudda" som jag ska läsa. Hon lyckades trollbinda inte bara tjejerna, utan även killarna, med sitt budskap: håll inte käften med den du är!

Dag 2 - igår - innehöll sex författare som var och en kommer ut med minst en bok i höst, och mest stolta var vi över att ha fått hit Klas Östergren. Hans bok kommer ut först i morgon fredag, så det kändes riktigt PÅ, om man säger så. Han flyger inte, så han tog båten över samma dag han skulle framträda. På grund av den kraftiga höststormen var båten försenad, så han anlände Wisby Hotel typ en kvart innan han skulle stå på podiet. Men har var cool, den som tyckte att det var en gungig överfart ansåg han var en fjolla.

Bortsett från att han därmed visade riktigt manliga takter (OBS ironi) så framträdde han med briljanta lässtycken ur sin nya bok "Den sista cigaretten".

Övriga författare var Carina Burman (tråkig), Johan Hakelius (överraskande underhållande), Carin Hjulström (proffsig och trevlig), Göran Greider (egen men kul) och Kajsa Ingemarsson (vältalig och lättlyssnad).

Publiken var stor, och totalt på de två dagarna nådde vi nog 900-1000 personer. Kvinnor i övre medelåldern dominerade. Förvånad, någon?