De inre orkestermedlemmarna

Jag är ju stolt vice ordförande i Gotlandsmusiken, en fantastisk länsmusikorganisation med gott rykte i hela landet. 18 superproffsiga musiker, som kan göra i stort sett allt. På bilden ser ni Gotlandsmusikens blåsorkester, riktiga trollkonstnärer med de blänkande instrumenten som verktyg.

Men jag fick ett annat perspektiv på det där med orkester när jag läste boken "Fritt fall" av Eva Sanner. Många böcker inom genren personlig utveckling har det blivit genom åren, och jag ska erkänna att jag är luttrad och läser dom allt slarvigare. Sällan fastnar något som jag tar med mig någon längre tid. Men i den här boken tog jag med mig detta med ens inre orkestermedlemmar.

Sanner gjorde en liknelse - vi har så många personligheter inom oss, såna som har formats ända från barnsben och upp genom åren fram till nu. Röster som hörs olika starkt, allt ifrån bastuba eller puka till en liten spröd triangel. Om man får syn på de här olika medlemmarna i den inre orkestern och accepterar att de finns där, kan man kanske skriva ett partitur så alla till slut lirar samma låt. Så länge man inte har koll på dom är man en usel dirigent som tror man har koll på livets orkester medan medlemmarna sitter och jammar på sitt bara. Men får man syn på individerna, en och en, så går det att få ihop ett riktigt vackert stycke. Det gäller att se dom, acceptera dom och också förstå vilken roll dom spelar i mitt liv (eller kanske vilken stämma, snarare). Och framför allt inte döma, utan i stället göra det bästa av deras olika egenskaper!

Jag har sedan jag läste boken försökt identifiera mina orkestermedlemmar:

* Drömmaren
* Enstöringen
* Syster duktig
* Latmasken
* Den otåliga
* Organisatören
* Sökaren
* Perfektionisten
* Barnet
* Njutaren
* Fördömaren
* Den förnöjsamma

Kanske finns det fler, men dom har jag ännu inte fått syn på. Fundera gärna igenom vilka orkestermedlemmar DU har!

Paradiset är nära!

Jag hör till kategorin människor som stundom undrar hur vi hamnade här uppe i kalla Norden. Jag är inte gjord för att leva i detta mörka och kyliga klimat, och en av mina drömmar är att hitta en boplats på ett varmare och ljusare ställe, nära havet.

I väntan på att drömmen förverkligas, åker vi på fredag till Malaysia för tredje gången. I fredags ägnade Bosse och jag oss ett par timmar åt att plocka fram vår packning, och det är rätt enkelt. Minimalt med kläder, samt en hög böcker. Lite mediciner och plåster, samt solcremer. That´s it! Vi vet av erfarenhet att vi knappt använder några kläder, och behöver vi fylla på köper vi på plats.

Vi har aldrig varit i Thailand, så jag kan inte jämföra annat än med goda vänners vittnesmål. Malaysia och Thailand är grannländer, så klimatet är detsamma. Jag tror att även mentaliteten bland människorna är i stort sett densamma. Den stora skillnaden tycker vi oss märka i att Malaysia fortfarande är relativt sett outforskat. Vi märker sällan några svenskar när vi är där, turismen är inte lika utbredd ännu. Det är obegripligt, för det är lika paradisiskt som i Thailand. Tror vi.

Jag vet, jag VET, att jag från och med fredag morgon kommer att leva dygnet runt med ett fånigt leende på läpparna. Jag längtar, och jag kommer att njuta varje minut.

Rapporter - om än korta! - kommer här på bloggen. Förhoppningsvis med ljuvliga bilder!

Matlagningshjälp

Det här är numera en vanlig syn hemma hos familjen Björkman. Bosse vid bänken, förberedande middag. Uppvaktad av hunden på golvet (så har det i och för sig alltid varit) och nyförvärvet katten Seved på närmare håll. Vi visste - vi har haft ett antal katter under årens lopp även om det nu var länge sen - men vi var ändå oförberedda. Oförberedda på att plötsligt ha en varelse i huset som man inte vet var man har, som tar sig fram var katten (ursäkta skämtet) som helst och som bara dyker upp ur tomma intet. Snabb som en vessla.

Han är alldeles underbar, vår lilla kattpojke. Han - och hunddamen Shiva - skänker oss en stor, stor glädje!

Nu är korsordstidningen klar!

Jag och käre maken prenumererar på två korsordstidningar; Lyckokryss och Mästarkryss. Svåra, härliga korsord, de allra flesta.

Vi löser korsord över helgfrukostarna ofta, ibland tar vi också ett korsord som avslutning på en tuff arbetsdag. Vi sitter mitt emot varandra vid köksbordet, och vänder på tidningen då och då så den ena ser upp och ner och den andra rättvänt. Många gånger kan man genast se vad ett ord ska bli när man plötsligt får tidningen upp och ner!

Vi kompletterar varandra väl när vi löser korsord. Även där.

Bästa vännen Kerstin prenumererar på samma tidningar, och när det börjar bli dags att skicka in för att vinna alla priser man aldrig vinner, brukar vi höras och stämma av. Helst ska man ha löst samtliga korsord i tidningen, annars är det ett litet nederlag.

Nu är aktuellt nummer av Lyckokryss helt färdiglöst, nu har jag gjort i ordning ett kuvert men skickar det inte riktigt än. Först måste vi ju stämma av läget, Kerstin och jag!

Det mesta är redan uträknat

Jag hade bestämt mig för att mitt blogginlägg i dag skulle handla om att slumpen inte finns utan att det som händer en och som man kan beteckna som slump oftast är sånt som är meningen. Ibland märker man det inte, men när man märker det kan man ibland se det som en konstig tillfällighet.

Jag tror inte på tillfälligheter, utan att det som sker har en mening. Lite provocerande för somliga ibland.

Just som jag hade bestämt det, läste jag min vän Pias senaste blogginlägg som handlade om just detta. En tillfällighet? Inte alls. Det råkade bara vara så att jag märkte det.

Jag snubblade för någon vecka sedan över företaget Holy Lama, som säljer ekologisk, naturnära hudvård. Jag blev nyfiken och var in på deras hemsida för att titta. Det blev också en beställning av lite hudrengöring m.m.. Dagen efter, eller om det rent av var samma kväll, får jag ett mycket personligt och trevligt mejl från Monica som driver företaget, där hon tackade för beställningen och påminde om att det var nyårshelg och att det därför kunde dröja någon dag extra för mig att få paketet.

Eftersom jag gillar sånt, personliga hälsningar och den nära kontakten, svarade jag och tackade för att hon tagit sig tid till just det. Vi fick omedelbart en god kontakt, jag liksom gillade henne skarpt på avstånd.

I går kom paketet, med ett ljuvligt innehåll. Hon hade dessutom packat ner en liten extrapresent som jag inte beställt. Återigen skrev jag ett mejl för att tacka. Då råkade hon nämna att hon förutom att göra detta, också har en resebyrå, Monica Travel. Det visade sig att hennes specialitet är skräddarsydda resor, och särskilt sydostasien, bl.a. Malaysia.

Jag har just läst ut "bärböckerna" av Eva Swedenmark och Annica Wennström, där en av huvudpersonerna startar en resebyrå med specialitet skräddarsydda resor. Mitt och käre makens favoritresmål är Malaysia, vi reser dit för tredje gången om en dryg vecka. Vi har också diskuterat om det inte måste bli sista gången, för det börjar bli så dyrt och krångligt. Vi har försökt att leta på nätet efter billigt boende för att kunna resa dit reguljärt, men det är jättesvårt när man inte har lokalkännedomen och kunskapen.

Nu har jag hittat en person som är specialist, så nu kanske det inte måste bli sista gången vi åker just dit.

Slumpen? Tillfälligheter? Nix. Jag var bara redo, eller hur dom brukar säga!

En tripp till forna dar

Hela helgen har tillbringats hos gamla mormor där Kerstin och jag har
sorterat och klistrat in foton. Vi har vandrat genom släkten från
slutet av 1800-talet till nu. Arbetssamt och kul!

Filmtajm

I går på nyårsafton frossade jag i filmtittande, något jag nästan aldrig gör. Först ut var "Dirty dancing" (ärligt talat - finns det något mer glimrande att se?), sen hade jag en kvart på mig att gå på toa och sätta på kaffe innan det var dags för "Livet är underbart" med James Stewart från 1946. Se den om du inte redan gjort det, den är lite lustig i sin enkelhet och förutsägbarhet, men budskapet är universellt och gångbart än i dag.

Under kvällen visades "Sömnlös i Seattle" med Tom Hanks och Meg Ryan, som det visade sig att både jag och Bosse hade lyckats undgå sedan den kom ut 1993. Varför, undrar jag? Den var riktigt trevlig, och dugliga skådisar kan göra vilken film som helst till mästerverk. Men det vi fastnade mest för var soundtracket, som jag genast laddade hem från iTunes och brände ner. Gamla härliga låtar med artister som Patsy Cline och Jimmy Durante för att nämna några.

I dag faller snön här på Gotland. Jag ska lämna ön för några dagar och lämna Bosse, hund och katt, för att umgås med mormor och mor (och Roffe förstås!) över en hel hoper gamla fotografier som vi ska sortera. Ska bli kul!