Ljus i Marias hus!

I alla år sen jag skaffade eget boende - och det handlar väl om sisådär 30 år - har jag i januari månad klagat och förfasat mig över hur kalt, trist och mörkt det blir när man tar bort de elektriska adventsljusstakarna och stjärnorna ur fönstren. De sprider ett så mysigt sken, alldeles lagom stämningshöjande. Det tillsammans med tomtar och den röda färgen skapar en atmosfär som det är rent chockartat att bli av med över en dag vid tjugondag knut.

Varje år - alltså sisådär 30 gånger - har jag knotat och sagt att "man borde ha något annat liknande ljus" när ljusstakarna tas bort. Något som ger samma sken, men ändå inte signalerar jul. Som man faktiskt kan använda redan i slutet av oktober när mörkret smyger sig på, och ha kvar till vårkvällarna gör sig påminda.

I år jag har skaffat det där "andra liknande ljuset", och det var ju så jäkla enkelt att jag retar mig på att det skulle behöva ta 30 år. Jag köpte helt enkelt jättebilliga ljusslingor på rean efter jul (tror jag betalade 25 kr/styck) och la en på varje fönsterbräda! Det blev jättemysigt, samma ljus som under julen men utan jultouche.

Jag tycker det var genialiskt i sin enkelhet. Ta inte ifrån mig det, låt mig få tro att jag har kommit på något revolutionerande!

Det är INTE charmigt med olika årstider!

Det har nån bara hittat på för att stå ut. Det ska vara sol,
värme, ljus, dofter och lätt att leva. Inte meterhöga snödrivor i
trädgården, sliriga vägar och dunjackor.

Jag gillar verkligen inte det här!

Vilken kille!

I lördags var vi på konsert på Wisby Strand, vår kongresshall i Almedalen. Visby Storband hade besök av artisten Magnus Bäcklund, och jag ska erkänna att jag gick dit med rätt ljumma förväntningar.

Jodå, jag visste att jag gillar hans röst. Däremot hade jag ju mest hört honom i schlagersammanhang, och det blir ju rätt trist i längden. Nej, mina förväntningar handlade nog mest om Visby Storband, som är ett superproffsigt gäng (Gotlandsmusiken, så klart!).

Tala om att jag fick revidera min fördomsfulla uppfattning. Vilken kille, vilken röst! Scennärvaro, härlig plastik, humor, chosefrihet, tonsäkerhet och en röst - en röst! - som kan välta vad som helst. Han sjöng mest gamla s.k. slagdängor från bland andra Tom Jones repertoar. Såna man inte hör så ofta numera, men som fick kongresshallen att gunga. Han lät till och med som Tom Jones ibland, men jag måste ju erkänna att jag mycket hellre ser på Magnus Bäcklund än Tom Jones. Mellan låtarna berättade han om musiken och artisterna han gestaltade på ett lättsamt sätt med glimten i ögat.

Jag var lite förälskad när jag åkte hem. Vill gärna ha mer.

Jag har problem...

...med min blogg. Då och då när man laddar hem den, dirigerar den till andra sidor, helt obegripliga sådana.

Jag ber er ha tålamod, jag håller på och försöker undersöka problemet. Google tror att det är någon av mina side bar gadgets som krånglar, men för att kunna ringa in problemet måste jag radera dom en och en för att testa. Det tar tid, och kanske förlorar jag något på vägen.

Bara jag inte förlorar er, kära läsare. Häng kvar!!

Jag har fått pris igen!

Nu har det gått nästan en vecka sedan jag kom hem från drömsemestern, och jag har hunnit igenom alla (tror jag) blogginlägg från de bloggare jag försöker följa. Det är lite kämpigt att hinna med, det finns ju så många läsvärda bloggar!

Av Annika (Kära blogg) , Eva (Eva Swedenmarks värld) och Pia (Livsglädje och själaro) har jag fått en fin award, "Kreativ blogger". Det gör mig stolt, och det förpliktigar! Det hör till att man ska skicka utmärkelsen vidare till sju andra bloggare, och det är ju inga problem alls att hitta. Det är många fler som borde ha priset. Men nu har jag bestämt mig för följande sju:

• Carpe Diem - bjuder på sköna vardagsskildringar och kreativitet
• Feng Shui - Harmoni i hemmet - ger mig massor av tips, inspiration och idéer
• Jakten på den fulländade hälsan - en helt fascinerande blogg om att leva enligt Are Waerlands filosofi
• LisaMatilda - fina bilder och en inbjudande hörna i cyberspace
• Livet på Stenstugu - en mycket snygg och välskött blogg där man får följa vardagen på en gård på Gotland (tidigare fint prisbelönad!). Dessutom bor även jag i ett "Stenstugu", så det känns extra besläktat!
• Petras funderingar - att följa Petras klurigheter och vardag i Månstad är trivsamt. Hon har ett fint språk!
• Åsa mitt i världen - ännu en gotlänning som gör sin stämma hörd med humor och insikt. Hon har dessutom väldigt snygg bloggdesign... ;-)

Dessutom förväntas att man ska berätta sju saker om sig själv som man tror är okända, men det har jag redan gjort en gång förut, det kan ni se här!

...under ytan lurade döden

I flera tidningar, bland annat Aftonbladet, finns att läsa att en 45-årig kvinna avled den 21 januari efter att ha bränts av en kubmanet vid ett kvällsdopp på Pantai Cenang på Langkawi, Malaysia. Det var deras sista kväll, dagen därpå skulle de åka hem till Sverige.

Pantai Cenang är "vår" strand. Ofta vid våra morgonpromenader när vattnet har gått ut, ligger maneter utmed stranden, stora sådana. I år var det ovanligt få, för tre år sedan var det betydligt flera. Det här var en av de få vi såg, men också en av de största.

Vi känner oss lite skakade i dag efter att ha läst hennes mans berättelse, för även om vi vet att det finns maneter där hade vi ingen aning om att de var så dödligt farliga. Det finns inga varningsskyltar för detta! Och vi som pratade om att ta ett avskedsdopp i mörkret sista kvällen, det blev dock inte av.

Åh, så förgängligt livet är. I den största lycka kan den största katastrof gömma sig.

Att komma i gängorna

Jag är en hängiven yogini, alltså utövare av yoga. Men av olika anledningar har jag nu inte gjort ett yogapass sedan början av december. Jag är dessutom beskaffad så, att jag är mycket disciplinerad och - som sagt - hängiven det jag har bestämt mig för, men om det av någon orsak brister eller håller upp, då kapitulerar jag lika lätt. Trots att jag vet att min onda kropp beror på yogabrist. Trots att jag vet att inget får mig att må så bra som att yoga. Trots att jag vet att det räcker att bara göra några solhälsningar för sig själv på kammaren. Plättlätt. Trots allt detta lägger jag bara av.

Nej nej, jag har inte slutat, har bara ett gigantiskt långt uppehåll. Nu har jag dessutom varit på semester. Som om det vore en ursäkt.

Jag och yoga hör ihop. Är som yin och yang. Som sol och måne, Knoll och Tott, Bill och Bull. Som skruv och mutter. Men ändå kommer jag liksom inte i gängorna. Startsträckan är gigantisk.

Läste vännen Evas blogg i morse, där hon resonerar kring aktiva val. Jag gör ju ett synnerligen aktivt val att låta bli att yoga. Hur smart är det?

I morgon onsdag ska jag gå på första yogapasset på länge. Nu väljer jag att betrakta det som en start på att komma i gängorna igen. Yogagängorna!