Vänskap

För en hel massa år sedan - närmare bestämt 20 (!) - började jag på en ny arbetsplats. Där fanns Petra, en tjej i ungefär samma ålder som jag. Vi arbetade på samma avdelning och fick en del med varandra att göra. Sanningen att säga hade vi nog delvis också en rätt stor frihet att styra våra arbeten själva också, och vi styrde nog båda så vi fick jobba en del ihop.

Det grodde en vänskap där, mellan oss. Jag har skrivit om den en gång tidigare här på bloggen, för två år sedan, här.

Petra och jag delade ljuvt och lett (konstigt uttryck), och hon vet saker om mig som nästan ingen annan vet. Hon vet sorgliga saker, glada saker, kärleksfulla saker, galna saker. Hon har tillgång till en vrå i mitt hjärta som är enbart hennes. Det kan vare sig tid eller rumsligt avstånd rå på.

Hörde en låt i dag som direkt förde mig alla år tillbaka i tiden och som fick mig att se och känna Petra framför mig. Jag kom på att hon är mig kär.

Var rädd om dina riktigt sanna vänner. De är en skatt!

(Vill du läsa Petras blogg hittar du den här.)

Sakta men säkert...

...tar det form som ska bli vårt nya hem. Varannan dag har vi varit där och skruvat ihop alla våra nya Ikea-möbler, och varannan dag har vi varit hemma i huset och packat. I dag blev vi klara med möblerna i lägenheten, nu ska det "bara" piffas upp med våra prylar.

Vardagsrummet med vår stora balkong mot havet. De röda sofforna är vi nöjda med, och tycker de gör sig fint mot vår matta. De varma färgerna behövs i det vita rummet med havet utanför.

Köket ska få färgaccenter så småningom. Nu har vi i alla fall tagit in vårt matbord från glasverandan i huset!

Det som ligger på sängarna är vitrindörrar till bokhyllorna. Vi har nattduksbord i samma serie som byrån, och så småningom kommer jag också att köpa ett vitrinskåp i samma som också ska stå i sovrummet.

Gästrummet pryds numera av två bäddfåtöljer, som K kom på var mycket smartare än bäddsoffa. Fiffiga skapelser!

Vårt arbetsrum kommer att bli jättebra när det blir klart. Vi har två stora dubbelgarderober i arbetsrummet, som med hjälp av nya hyllor kommer att rymma alla våra papper så vi kan gömma dem. På den lilla hurtsen kommer vår skrivare att stå. Vems det stora bordet är? Mitt!

Yogapaus

Jag har skrivit här många gånger om den för mig nästan nödvändiga yogan. Men trots att den är viktig för mig och i mitt liv, har jag aktivt valt bort den de senaste månaderna. Det har helt enkelt inte funkat för mig att få till det i tid och rum, och då bestämde jag mig för att i stället för att ständigt gå omkring och ha dåligt samvete för att jag inte tar mig till en yogaklass, så kapitulerade jag inför det faktum att yogan inte rymdes just nu.

Våren har varit hektisk på arbetet, och jag har också haft våra flyttplaner att fokusera på. Visserligen är det så att när man har extra mycket omkring sig är också yogan extra viktig. Men jag gjorde som sagt ett val, för att kunna släppa det. Ibland är det bara så.

Var sak har sin tid, så även yogan. Efter sommaren kommer det att återigen vara yogans tid för mig!

Våra olika behov av att uttrycka oss

Svårt att gissa hur många av dagens blogginlägg som kommer att handla om gårdagens brutala och ofattbara massaker i Oslo och på Utöya, men det är faktiskt svårt att skriva om något annat i dag. Sinnet är fullt upptaget med att försöka förstå, ta in. Det gör fysiskt ont i mig när jag försöker känna vad föräldrarna till de omkomna ungdomarna känner. Deras vånda när de tänker på vad deras kille eller tjej måste ha utstått innan hon eller han sköts till döds; ångest, skräck och total oförmåga att förstå vad som hände.

På Facebook och Twitter har man hela dagen kunnat följa människors behov av att på olika sätt uttrycka sina funderingar, sin avsky, sin solidaritet med Norge och det norska folket, sitt stöd, sin vanmakt, sin sorg, ja rentav sitt hat. Profilbilder har bytts ut så till den milda grad att hela mitt Facebook lyser blått, vitt och rött just nu.

Jag tror de sociala medierna spelar en stor roll nu, fyller en funktion. Människor kan bearbeta något stort, hemskt och ofattbart tillsammans alldeles omedelbart. Man behöver inte invänta minnesstunder och tysta minuter, man behöver inte söka sig till en katastrofplats. Man är rätt i såväl tid som rum vid sin dator. Och där har man alla sina vänner, läsare och lyssnare samlade.

Twitter var den absolut bästa och snabbaste nyhetskällan för mig i går kväll när jag ville veta vad som hände, minut för minut. Det var vare sig NRK, SVT eller TV4, utan det var Twitter. Facebook också, i någon mån, men Twitter var överlägsen.

Nu börjar det sjunka in hos mig att en massa härliga, idealistiska unga människor med övertygelse om att de kunde förändra världen har blivit brutalt mördade. Nu vidtar en process att försöka begripa mig på det monster som utfört det här. Kommer jag någonsin?

Monteringen har börjat

I dag drog vi igång monteringen av Ikea-möbler... Det här kommer att bli bokskåp, TV-bänk och DVD- och CD-förvaring. Det ska på vitrindörrar på ett par av hyllorna och lådor i TV-bänken. Efter detta påbörjade vi ett skrivbord, när vi upptäckte att vi tänkt lite fel och måste börja om. Men då åkte vi hem, blev lite trötta... Skönt att kunna göra det!

Säg "BU" till buset!!

En studie i njutning