Virkat alster

Härom dagen tittade jag ner i en kartong i skrubben där jag "visste" att jag hade garner. Av garnerna fanns inte mycket kvar, däremot hittade jag två NÄSTAN färdiga virkalster. Så typiskt mig.

Jag mindes vagt att jag i senaste flytten gjorde mig av med massor av dylika ting, antagligen gav jag bort garner till såna jag ansåg bättre behöva dom. Men det innebar att nu hade jag ingenting att träna mina nya färdigheter med, amigurumis!

Lätt avhjälpt, jag köpte ett par nystan och håller nu på med en liten mus (!).

De två NÄSTAN färdiga alstren var en gungstolsvepa och en röd julfönsterremsa. Det som återstod på vepan var bara montering av fransar. Återigen: så typiskt mig. Att ledsna på målsnöret bara för att kasta mig över något nytt. Det är liksom själva virkandet som är vitsen för mig, produkten är sekundär.

Jag skärpte mig, och satte dit resterande fransar. Voilá, så blev den klar! Jag har en luddig bild av att den är beställd av någon till gungstolen i Björktorp. Dit ska jag på söndag kväll, så då tar jag med mig den så får vi se om den passar. Jag har absolut ingen aning!

Fönsterremsan? Den tar jag också med mig, för att göra färdig under mina lediga dagar!!

Speldags igen!

Nu är det dags igen - för en välbehövlig paus i vardagen och för att förlora lite stålar till Malaysia 2010!

Den här gången sammanstrålar vi på Åland, i en lånandes stuga. Vi ska elda, laga god mat, smutta goda drinkar och spela canasta. Ljuvligt avkopplande, ska det bli!

Bosse och jag åker över redan med morgonbåten i morgon onsdag, för att förbereda; värma upp huset, blanda kortleken och sånt. Det är lite fånigt att först åka båt till fastlandet för att sedan åka båt till Åland. Direktlinje över Östersjön känns som ett mer smart alternativ, men möjligen finns inte det på grund av begränsad efterfrågan...

På torsdag kväll kommer L och E och sen brakar det loss, det stora spelfrosseriet!

På söndag åker vi inte direkt hem, utan stannar till i Norrtälje och träffar andra nära och kära ett par dagar. Jag ser verkligen fram emot några lediga dagar!

En dag i pengarnas tecken

Det har inte varit annat än plus och minus i dag, från morgon till kväll.

Till att börja med såg jag över familjens ekonomi den här månaden, och förberedde betalning av räkningar etc. Kommer att ha ont om tid till såna trivialiteter i veckan, eftersom det är dags för några dagars ledighet i canastans tecken igen (=förlora pengar) och vi åker redan på onsdag morgon.

När jag väl konstaterat att vi nog går runt en månad till, var det dags för momsredovisning i firman. Ja, vi har en firma käre maken och jag, om än i mycket blygsam skala. Men företag är det, och företag måste betala in förvärvade momspengar. Deklaration och inbetalning, ordning och reda.

Slutligen har det blivit några timmar med budget 2010 för jobbets räkning. Ingen lätt ekvation att få ihop, men nu när kvällen nalkas känns det ändå rätt bra. Bättre än så här går inte att få under rådande omständigheter (även om jag skulle önska lite bättre förutsättningar) och det är någon slags nöjdhet i den vetskapen.

Kväll, ja. Den kom rätt tvärt i dag, någon som håller med om det? Lika överraskad blir man varje år. Egendomligt. Jag skrev på Facebook att pannlampans tid är inne, och det är sanning. Att gå ut med hunden på de kolsvarta leråkrarna utanför vårt hus måste upplevas för att förstås.

Om två månader och 21 dagar lyfter vårt plan mot Malaysia.

Rivningsprojekt

Delar av vårt hem är en byggarbetsplats. Men det gör ingenting, jag är så glad över att det blir bättre när vi kommer ut på andra sidan, så att säga.

Just nu håller Bosse på med att öppna upp från TV-rummet och ut till vår glasveranda. Det har kommit längre än vad som syns på bilden, och det blir kanonbra! Dels hittar ljuset in, dels hittar värmen ut. Vi får kontakt med "framsidan" av huset på det sättet. Hurra!

I kölvattnet på väggrivningen följer förstås en massa annat så som det alltid blir. Exempelvis passar "vi" (=Bosse!) på att riva ner tapeter och måla väggarna vita i TV-rummet, alltför att förstärka ljuset. Det behövs, och det känns särskilt den här årstiden. Och så blir det en ommöblering, förstås. Oundvikligt. Man ser nya möjligheter när man gör sånt här, och det är kul.

Ambitionen är att det ska vara klart till jul, då våra ungdomar kommer hem.

"Nu är det fredagsmyyys..."

Det har varit en vansinnigt hektiskt, stressig och tuff vecka. Jag hinner knappt med mig själv, ännu mindre mina intressen och min käraste omgivning. Det här - att blogga och läsa bloggar jag är van att följa - har sannerligen strukit på foten. Jag har inte unnat mig.

I dag har jag haft ett coachingsamtal med anledning av en stressprofil jag gjort. Tankeväckande. Jag visar alla tecken på att vara en typ A-människa, trots att jag fullt och fast inbillat mig att jag INTE är det. Jag känner igen typen, men jag är inte den. Trodde jag. Snacka om dålig självinsikt!

Jag hade många höga staplar, men också några som visade på en mer balanserad tillvaro. Sammantaget fick jag lite att fundera över, inga större överraskningar men ändå. Utbrändhetsprocesstapeln var lite för hög för att bara låta vara oreflekterad...

I kväll hänger vi framför TVn med ett glas gott och lite att äta. Lite trötta, men skönt avslappnade. En helg framför oss då Bosse fortsätter med att fixa TV-rummet (det har jag visst inte berättat om?) och jag ska jobba lite.

Kanske ägnar jag ett par timmar åt att läsa ikapp veckans bloggar...

Umgänge i en ny tid

Jag önskar jag kunde presentera en bild, men det går inte. Läs det här, så kanske du ändå får en inre bild:

Köksbordet i Tidlösa (det heter så, vårt hem). Ett stabilt furubord, vid fönstret med vidunderlig utsikt. Just nu är det dock kolsvart utanför fönstret eftersom klockan är 19 en oktoberkväll. Det enda ljus man kan skönja är en förbipasserande bil i fjärran, om man anstränger ögonen. Annars - becksvart.

På de båda platserna närmast fönstret, mitt emot varandra, två personer. Man och hustru sedan 22 år. Utfluget barn, bara hunden kvar hemma. De tittar inte på varandra, utan på var sin datorskärm framför sig på bordet. Det knattrar då och då diskret från någotdera tangentbord. De båda ögonparen fladdrar över respektive skärm. Ibland plingar det till från någon av datorerna.

Kanske är båda ute på Facebook. Kanske läser någon av dom kvällstidningen medan den andra bloggar. Vem vet? Det enda jag vet är att de alldeles nyss chattade med varandra via Facebook, liksom bara för att kolla om det funkade...

Queen - Love of my life

Jag har "alltid" gillat Queen. Glömmer man nån gång varför, är det bara att kolla den här videon. Alla tvivel försvinner, och man minns varför...