Jag funderar alltid på när det händer, den där övergången mellan sommar och höst. En dag, när man kliver ut på trappan, känns det annorlunda. En annan luft, ett annat ljus. En annan känsla. Och det händer verkligen över en natt, från den ena dagen till den andra.Sandalmänniska som jag är - jag har inget annat på fötterna mellan april/maj och september - är den här tiden de blåfrusna tårnas tid. Men det sitter långt inne att stänga in fossingarna i hela skor, för att inte tala om styggelsen strumpor.
Åh, varför bor jag inte nånstans där man alltid kan gå barfota i sandaler?
4 kommentarer:
Vi har precis (just i eftermiddag) bokat en resa till en plats där man alltid kan gå barfota i sandaler. Längtar!
Där är vi lika Maria, och jag hoppas att det dröjer ännu någon månad innan skorna och strumporna måste på. :)
"De blåfrusna tårnas tid" -så mitt i prick! Just så är det. Jag stretar även emot övergången till långbyxor ... allt är så mycket lättare i ett par shorts och sandaler! Synd att vi missade varandra i Skillinge -jag tänkte på dig varje gång jag var i hamnen, vilket vi var mycket senare under sommaren!
Jag håller fullständigt med! Det tar så emot att behöva sätta på sig ett par strumpor för att inte tala om vanliga skor :(
Skicka en kommentar