Kontraster

När jag gick med hunden i morse, på vår väg på "prärien", var allt verkligen perfekt. Jag bar, som så ofta under lediga sommardagar hemma, min blommiga kaftan från Malaysia (som fjärilarna för övrigt gärna dras till) och den fläktade så skönt mot huden och kroppen. Temperaturen var helt perfekt igen, efter några ostadiga och lite svala dagar. Det doftade mogen sommar och cikoriorna log från dikesrenen mot mig med sin alldeles unika och oefterhärmliga färg.

Vi bor i ett oskyddat läge, med kilometersikt åt vissa håll. Ingen insyn, full frihet. Helt ljuvligt den här årstiden, rent djävligt ibland under vintern. Vägen driver igen vid minsta snöfall och blåst, och då blir det till att trava hem.

Är det värt det? Ja, definitivt, såna här dagar!