I kväll hände det. Vi skrev på säljkontraktet till vårt hus. Känslor? Tja, blandade!Lite vemod, vore konstigt annars. Men mest lättnad, över att vi fick det sålt, över att det blir permanentbostad, över att köparna är ett ungt och mycket entusiastiskt par och över att katten Seved får bo kvar!
Det är många hus till salu i allmänhet, och i vår socken i synnerhet, köparna är däremot inte så många. Konkurrensen är stor, alltså. Det var ingen självklarhet att få det sålt på första försöket, och hade det sett annorlunda ut med utbudet och efterfrågan kanske vi hade försökt en omgång till. Nu vågade vi inte det, utan var tacksamma över att vi hade spekulanter som bjöd det vi begärt.
Det andra är att jag var halvt om halvt beredd på att det skulle bli en sommarbostad. Dystert. Att huset skulle stå tomt halva året, vore tråkigt.
Men nu kommer ett ungt par med hela framtiden framför sig att flytta in permanent. De strålar av glädje över sitt nya och första alldeles egna hus, vilket smittar av sig på oss. Det känns så varmt inombords att se deras lycka, och då är det värt allt!
De är dessutom kattmänniskor. Seved får bo kvar på sina domäner, det är det allra allra bästa.
Ibland går det ens väg, helt enkelt.
6 kommentarer:
Förstår precis - gick igenom samma känsloblandning för två år sen när vi sålde huset där vi "alltid" hade bott. Lycka till med det nya boendet, var det än är!?
Vad skönt det måste kännas för Er!
Kommer och hälsar på sen när Ni flyttat! :)
Härliga nyheter! Jag förstår att det känns extra bra att köparna ska bo där permanent, så att det kommer att lysa från fönstren även i den mörkaste vintern.
Tack för lyckönskningar! Och Pia - det ser jag faktiskt som ett helt igenom nödvändigt och bindande löfte, som vi båda ska hjälpas åt att det genomförs!
Sen vill vi se den nya lägenheten med den vidunderliga utsikten!
Annika - du behöver inte vara orolig. Det lär bli rapporter så du ledsnar!
Skicka en kommentar