tisdag 5 maj 2009

Lägenhetslycka

I dag har Sara och Affe (dotter med fästman) förärat Gotland med ett besök som varade hela 2 timmar och 20 minuter. Orsaken var att de besökte banken för att kunna lägga handpenning på en lägenhet de har hittat...

Hurra!

Äntligen får Sara ett eget boende, och det är helt rätt i tiden att köpa. Hon - med kompisar tidigare och nu sedan något år med sin fästman - har bott i andra hand möblerat i flera år, och börjar allvarligt längta efter något eget att skapa. Fullt förståeligt. Är man 23 år trivs man inte bland virkade lampskärmar och porslinskatter.

Jag har tjatat lite på att de ska hitta sig något eget nu, för det är liksom köpläge om man säger så. De har träget traskat på visningar under helgerna, och hittade förra helgen den perfekta lägenheten. Innan dess hade de fått lånelöfte förstås, på Swedbank här i Visby. De deltog i budgivningen och på onsdagskvällen förra veckan stod det klart att alla motbjudare (så kan det väl ändå inte heta???) hade hoppat av. Lägenheten var deras!

Mäklaren var het på gröten, stängde budgivningen och kallade till möte på valborgsmässoafton för att skriva kontrakt.

1,5 timme innan utsatt tid på valborgsmässoafton, ringde mäklaren upp och meddelade att budgivningen att öppnats igen och att ett nytt bud var lagt. Sara blev trött, ledsen och förkrossad. Så klart! Ingen hade upplyst om att man kan göra så!

Bosse och jag blev skogstokiga, ifrågasatte det etiska i hanteringen och ringde upp mäklaren. Bosse var inte nådig i samtalet, och gjorde klart för henne att hanteringen av oacceptabel. Han meddelade också att Sara och Affe kommer att bjuda över.

Vi övertygade ungdomarna om att göra det, lovade att det skulle ordna sig om de fick lägenheten. Mäklaren valde att stänga budgivningen efter deras bud, och ge lägenheten till dom. Hon påstod i alla fall att hon gjorde det, för att vi hade varit så upprörda.

Vi har pratat med flera som har vittnat om att man som mäklare får göra så här, att det är säljaren som bestämmer. Det må så vara. Men här på Gotland tror jag aldrig det skulle hända, för här är man mån om sitt goda rykte. Annars har man gjort sitt sista mäklarjobb! De mäklare jag haft kontakt med här har varit korrekta, etiska och mycket mån om att både köpare och säljare ska känna sig bekväma och veta vad som gäller. Den här typen av beteende känns helt främmande, kallt och cyniskt.

Det som retar oss en smula är att vi hjälpte till att höja hennes provision. Men glädjen över att Sara och Affe nu får en egen lägenhet i sommar är mycket mycket större.

Grattis, mina älsklingar!!

2 kommentarer:

Annika Estassy sa...

Usch och fy för mäklaren. Det kanske inte ens fanns ett motbud, utan hon chansade på att ni skulle höja budet. Jag har bara köpt fyra gånger i mitt liv. De två första fanns det inga andra intressenter överhuvudtaget och de två andra var det först till kvarn som gällde. Bävar för att hamna i din dotters situation.

Maria Björkman sa...

Jo, det fanns faktiskt ett motbud. En god vän berättade att mäklaren i såna här fall är skyldig att visa detta motbud, och det gjorde hon utan att någon behövde säga till. Maken och jag konstaterade att "det var bättre förr" då det var utgångspriset som gällde, och först till kvarn som sagt var!

Klimatet är hårt, på något sätt.