måndag 11 maj 2009

Vildtulpanerna gör mig glad!

De står där i dikesrenarna. De står också bakom vår lagård, och strålar som solar. Innan jag kom till Gotland hade jag aldrig mött dom, vildtulpanerna. Men här är de vanliga, och de är alldeles underbara!

I dag har varit en omväxlande dag på många sätt, där jag i mitt ämbete både fått svara på lokalradions fråga om hur de stundande besparingarna i kommunen drabbar studieförbunden och tagit ställning till frågor kring den vägg som ska slås ut i sommar för att göra datalokalen större. Mitt jobb blir aldrig enformigt!

I kväll har jag varit på Friskis och Svettis. Hela vårterminen har jag troget och stadigt gått varje måndag och onsdag, och verkligen hittat rutiner för det. Men nu har de reducerat schemat, för att så många slutar att komma på passen! Med påföljd att måndagspasset har bytt ledare och blivit sju resor tuffare (jisses, så slut jag var i dag) och onsdagspasset har helt försvunnit.

Varför slutar folk motionera när våren kommer? Några gör det kanske utomhus i stället, men mitt onda jag tror att de flesta har drabbats av latmasken... I morgon bitti är det sista gången morgonpass med yoga för den här terminen. Vad är det med alla, varför ska man inte göra något på sommaren??

4 kommentarer:

kerstin hf sa...

Vildtulpanerna jag fick för några år sen och planterade på Muskö, är nu nästan bara ett minne. Första året åt rådjuren på dom och sen har det varit andra mindre odjur (sork?) på dom. Inte en blomma i år, bara blad. Kanske det är så att dom inte trivs riktigt heller.

Eva Swedenmark sa...

Yogamattan följer med till landet, i teorin ska jag yoga flera gånger i veckan på verandan, men i praktiken? Vi får se. Och kommer jag att gå disciplinerat till yogapasset på onsdag när så mycket annat lockar ljusa vårkvällar? Vi får se det också. Latmasken har talat.:-)

Annika sa...

Till hösten, DÅ ska jag börja motionera regelbundet! :-)

Maria Björkman sa...

Eva - bästa tipset för att yogan ska bli av över huvud taget är att bestämma dig för att bara göra solhälsningarna ett par gånger varje vecka. Det är ingen uppoffring, det går lätt. Sen vet man aldrig - lusten kan möjligen falla på att göra någon annan rörelse också! Men med solhälsningarna håller du kroppen igång och låter den minnas yogan.

Annika - det löftet kommer jag att följa med spänning och intresse!

Kerstin - kanske är det så att vildtulpaner trivs bäst på Gotland?