Niyama - upptäck dig själv!

Någon minns kanske att jag i ett tidigare inlägg skrev om yogans många dimensioner - inte bara rörelser utan så mycket mer? Då fördjupade jag mig lite i yogans första steg yama - respekten för omvärlden. Att främja ickevåld, såväl fysiskt som mentalt. Inte döma sin omvärld, alltså.

Lättare sagt än gjort. Härom dagen ringde jag ett jobbigt samtal på exakt det klockslag vi kommit överens (eller rättare sagt som den jag skulle ringa till hade bestämt), och det visade sig att personen inte var redo utan bad att få ringa upp. Cirka 20 minuter senare ringde personen. Först fördömde jag. Vilken idiot! Sen dömde jag; den människan kan inte veta vad hon gör, och vilken dålig respekt för mig sedan!

Sen sansade jag mig, och bestämde mig för att praktisera lite yogatänk. Jag kopplade in det jag hade läst om ahimsa, ickevåld. Hm. Vem vet vilken slags morgon hon hade haft? Trilskande ungar, strejkande bil, krånglande mage - vem vet?

Vem är jag att döma?

Jag praktiserade mer yoga, genom att djupandas en stund. Det hjälpte. Jag blev lugnare och mycket mer vänligt sinnad. Samtalet blev också mindre jobbigt än jag tror det hade blivit annars.

Det andra steget inom den traditionella yogan kallas niyama - att upptäcka sig själv. Konsten att må bra, att hålla rent omkring sig, att kunna överlämna sig och släppa taget och att göra sig av med sånt man inte behöver. Både tankar och prylar. Bland annat.

När man läser om yogisk filosofi, är det mycket som är svårt att omsätta till dagens moderna liv, men mycket går ändå att göra det. Även om det jag räknar upp verkar flummigt, så är det ändå ursprungligt på något sätt. Visst längtar vi väl efter att leva rent, ljust, sant och enkelt utan en massa saker och fördunklande tankar? Det jag tycker är skönt med yogan och som gör att jag med ohöljt intresse vill lära mig mer, är att det inte har med religion att göra. Det är liksom riskfritt, det är enbart en filosofi att fördjupa sig i och att försöka översätta till sitt eget liv.

Oändligt spännande!

Namaste!