Här står jag vid gravdöset på Haväng.
Så här mysigt hade vi det utanför "vårt" hus i Skillinge under nästan hela dagarna. Hamnen ligger tvärs över gatan bara 20-30 meter bort.
Hamnkrogen i Skillinge, i kvällssol.
Roffe sitter på kajen och filosoferar.
Grannfrun köper färsk fisk, direklevererad från havet. Gränden heter "Båtmanssträddet" och leder upp från kajen mellan "vårt" och grannens hus.
Slutligen kan jag inte undanhålla er detta mästerverk till bild... Trots ett gäng skolklasser som besökte Ales stenar vid Kåseberga samtidigt som vi, blev jag överlycklig när jag lyckades få till en vy utan mänsklig inblandning. Mystiken kom emellertid av sig av den lilla svarta mojängen till vänster, strax över närmsta stenen. Kerstin spatserar målmedvetet in i ringen, och hennes hatt lyckades jag inte undvika!
4 kommentarer:
Kära nån, så underbart! Tycker mig känna doften vid så gott som alla dina anhalter. Fantastiska bilder! Vårt lilla hus är 4 km söder om Skillinge,också vid havet. Vi cyklar ofta längst kusten till Skillinge hamn för att bada, äta glass och ibland äta på Hamnkrogen. Jag åker så ofta jag kan, själv, till Österlen för att skriva; det finns inget finare, tycker jag. Tyvärr är ju inte det engelska skollovet förrän i slutet av Juli, så vi missar ofta denna finaste tiden ... (vi var där dock förra veckan!) Ha det riktigt skönt, önskar Sofie
Fint! Får nog masa mig dit jag också någon gång. Photoshop kanske kan få bort hatten?
Bilderna ljuger absolut inte. Vi hade det mycket bra. Jag blir fortfarande bubblig av skratt när jag tänker på hur aningslöst jag promenerade runt bland stenarna utan att förstå... Kram Kerstin
Jodå, Photoshop kan nog fixa hatten. Fast - det behövs inte. Jag tog ännu ett kort efteråt, utan hatt!
Skicka en kommentar