Ett mellanrum i tillvaron

I går var en dag då jag tyckte att jag inte gjorde nånting. Jag var helt ensam hela dagen, Bosse spelade golf från tidig morgon till sen kväll. Såna dagar och stunder är inte så vanliga - antingen är det jobbet eller så är vi två hemma. Nån stund i bland kan det bli, men inte timtals. Därför är det en sorts lyx för mig, då jag tycker att jag ska göra det där jag inte gör annars. Som... tja. Ähum. Ja, ni vet... eeeh.

Faktum är att jag ju gör allt jag vill annars också. Skillnaden är möjligen att jag såna här dagar gör det i min takt och när jag själv vill.

Men i går rann tiden iväg. Jag satt några timmar framför datorn. Hundpromenerade. Gjorde några solhälsningar. Läste en stund. Städade lite lagom. Vattnade blommor. Lyssnade på "Sommar". Kollade en film på kvällen. Sen var liksom dagen slut, och det var dags att hämta en festande make.

Det dåliga samvetet slog till några gånger under dagen, liksom ett hugg, en insikt. Vad gör jag med min tid?!

Men faktum är att jag hann tänka tankar till slut. Jag tog också fatt på halvtänkta tankar, och tänkte färdigt dom. Jag hittade nya! Jag skrev upp, noterade, gjorde listor. Pratade lite för mig själv. Kom till insikt på några områden.

Det var alldeles fantastiskt, och gav en aning om hur det skulle vara att vara mera ledig än man är. Jag kan riktigt längta efter lång, lång ledighet - ett sabbatsår eller så. Tänk att få tänka tankar färdigt ett helt år!

Av någon anledning så har ett par av mina cybervänner haft samma funderingar det senaste dygnet. Är det något med månen, månne?