måndag 6 juli 2009

Jag - en bookcrosser

Jag är en bookcrossare.

Under hela mitt liv, ända fram till för sisådär fyra år sedan, har jag samlat på böcker. Köpt nya, begagnade, lästa, olästa, gått i och ur bokklubbar, tagit vara på bokstackare som ingen annan velat ha, köpt boklådor på auktion, etc. Det tog aldrig slut, jag bara fyllde på lagret. När vi flyttade till Gotland hade vi i det första hus vi bodde ett BIBLIOTEK! Hur jag alltid har önskat mig att kunna säga: "jag tror jag går och sätter mig en stund i biblioteket". Vi hade vår matplats där, och det var en ljuvlig miljö. Fyra väggar klädda med böcker.

Så köpte vi det här lilla gulliga huset på prärien. Påbyggt i omgångar, utan synbar logik. Knappt en hel vägg nånstans, mycket snedtak. Hopplöst. Det gick sakta och skräckfyllt upp för mig att jag inte kunde ha mina böcker uppe. Ännu långsammare och än mer ångestladdat kom insikten att jag kanske inte bara kunde nöja mig med att låta bli att ställa upp böckerna. Jag kanske rent av var tvungen att göra mig av med de flesta.

!!

Faktum är, att det gjorde jag. Jag har nu en pyttliten (med mina mått mätt) bokhyllevägg. Den samlar jag böcker i, såna jag absolut anser att jag måste spara. I alla fall just nu. Deckarserier och sånt, som jag är lite svag för. Den där romanen jag inte vill släppa och som jag kanske läser om nån gång. Och alla livsstilsböckerna, mycket yoga, meditation och sånt. Men - och här är jag rätt hård mot mig själv - så fort det börjar bli fullt, måste jag gallra!

Sen har jag en ynklig liten Jyskhylla där jag ställer in nya böcker som hamnar i vårt hem. Försöker numera mest köpa pocket, utom dom jag vet att jag ska spara.

Ur den hyllan - min skattkammare! - plockar jag alltid nästa läsprojekt. När jag läst boken, gör jag mig i regel av med den om den inte hamnar under den där första kategorin, vilket få gör numera. Som sagt - jag är hård mot mig själv!

När jag gör mig av med en bok, går det till på följande sätt:

Jag surfar in på www.bookcrossing.com, och registrerar boken, den får ett unikt nummer. Jag talar också om hur och ungefär var jag tänker lämna den. På boken sätter jag en etikett som säger ungefär "Hej, jag är inte vilse, du får gärna ta mig och läsa mig". Inuti boken finns en etikett med det unika numret, samt instruktioner till den nya ägaren att surfa in och berätta vad som händer med boken härnäst. Han/hon uppmanas samtidigt att lämna boken vidare när den är läst, gärna med en recension.

Jag har varit mer eller mindre bookcrosser i ett par år nu, släppt kanske ett tjugotal böcker. Men bara ett par, tre av titlarna har jag fått respons på, och ingen av dom har sedan gått vidare som jag har sett. Lite klent resultat kanske, men det struntar jag i. Jag tycker det är så kul att släppa böckerna fria; på en parkbänk, "bortglömd" på ett cafébord, instoppad i brödhyllan på ICA eller nonchalant slängd på handfatet på en toalett. Jag njuter av att tro att någon annan får glädje av boken, och skulle gärna vilja se deras min när de hittar den!

4 kommentarer:

Pia sa...

Vilken härlig idé!
Min fyrameters bokhylla i vardagsrummet är så full så full av böcker så att jag inte kan köpa några mer till min stora sorg. Jag har bokskåp, så böckerna står t o m i dubbla rader på några hyllor.. pust!

Det gör ont i mig när jag måste göra mig av med en bok... men jag kanske ska börja göra som Du.. om det inte är någon bok som man verkligen vill ha kvar!

Annika sa...

Håller med Pia - bra idé! Som ni förstår tillhör även jag boksamlargänget. Att kasta böcker ger mig svår ångest!

LisaMatilda sa...

Har hört talas om det här sättet att ge bort böcker tidigare, men inte vetat exakt hur det går till. Intressant att man kan följa bokens vidare "äventyr"!

Maria Björkman sa...

Roligt om jag har inspirerat! Det där med att det gör ont att göra sig av med böcker känner jag igen. Men det gör faktiskt mindre ont att ta en i taget, och faktiskt veta att den troligen kommer till glädje!