...så mycket att jag knappt hunnit vara här på flera dagar. Skandal, det här är ju en av mina favoritplatser faktiskt! Att få dela med mig av mig själv, samt få dela cybervänners öden och äventyr, vardag och fest. Det är härligt!
Just nu stjäl jag fem minuter av mig själv, om en stund kommer min styrelse och jag fick faktiskt ett glapp. Passar därför på att beklaga mig lite - jag har så mycket att göra och så lite tid! Jag jobbar och jobbar och jobbar, och räcker ändå inte till. Semesterkänslan räckte faktiskt ända till mitten av september, sen var det kört!
Jag jobbar den här hösten på att inte ta med mig arbete hem. Försöker verkligen. Lediga kvällar och helger. Få se hur länge det håller, för jag märker ju att övrig tid inte räcker till. Vardagarna är så fulla av möten med människor, problemlösningar, snabba puckar, såväl improviserade som planerade möten och samtal etc. Ja, ni vet. Så allt det där andra som jag - varje morgon! - tror att jag ska hinna göra när jag är på kontoret blir sorgligt och storligen eftersatt. Och det är också jätteviktiga saker som jag inte kan blunda för!
Det finns dåligt med plats för min själ och min lust just nu. Det jag håller benhårt på är dock mina yogaklasser, utan dom vore det trist, trist.
Snart har vi 800 underskrifter på vår elektroniska lista för Gotlandsmusiken. Fantastiskt!
Nej, nu är det slut med lustskrivandet. I helgen blir det till att lustläsa ikapp alla blogginlägg jag följer, det ser jag verkligen fram emot!
5 kommentarer:
Skickar en stor kram Maria. Det är så fruktansvärt svårt att ha så stora folkbildarambitioner som jag vet att du har och så pressas av en tuff ekomomisk verklighet. Du jobbar på så himla bra, men det är verkligen så viktigt att du får plats med det som ger dig lust och glädje, ja du vet ju. Allt gott!
Tack tack, kära Eva. Om du visste vad den kramen värmer i septemberkvällen! Nu åker jag hem till man och hund, efter styrelsemöte och efterarbete.
Tufft Maria. Bara att ta hand om en styrelse är tidskrävande. Och så hela verksamheten på det. Hur många är ni på avdelningen?
Här kommer en kram till! Det känns som Du verkligen behöver den. Du är en superduktig kvinna!! Det behövs flera som Dig!
Kram!
Mina goa vänner, ni är liksom så - trogna! Tack för varma ord, såna kan man nog bara ge om man vet exakt vad det handlar om. Inga snusförnuftiga råd, utan helt enkelt en varm tanke. Tack tack kära alla tre!
Annika - vi är 6 på avdelningen. Ingen stor skara, men kanske just därför...
Skicka en kommentar