söndag 6 september 2009

En dag i tystnad och stillhet

I dag har jag varit på en miniretreat med mindfulness och meditation. Det var ett arrangemang på vackra Robbjens utanför Klintehamn, där miljön utgjorde den perfekta inramningen.

Lite nervös var jag allt i morse, ska erkännas. Att vara tyst en hel dag, blir inte det lite länge...? Hur kommer jag att klara det?

Under varsam och kunnig ledning av Anja, klarade jag dock av det galant. Efter en timmes introduktion var dagen fylld av 40 minuter sittande meditation, 20 minuter gående meditation, 40 minuter sittande meditation, o.s.v. Dessemellan bjöds också lunch och fika, men under "ädel tystnad" (nobel silence). Ädel tystnad innebär också att man inte ska möta varandras blickar, utan faktiskt titta bort när man möts. Allt i respekt för ensamheten och tystnaden.

Det mest egendomliga var tystnaden runt matbordet. Där satt vi, 10 kvinnor, runt ett och samma bord och åt och drack i nästan en timme, i total tystnad. Den spontana känslan är ju att man vill föra en artig konversation, med dessa människor man inte känner. Vi är så vana vid att hålla låda. Å andra sidan har jag ingen fallenhet för det, jag är gärna tyst och inåtvänd så mig passade det bra.

Det var skönt att känna att det var helt okej, nej det FÖRVÄNTADES att jag skulle vara tyst. Jag fick sitta i mina egna tankar. Jag fick tid att se mig omkring på omgivningen. Jag kände smaken på maten och var medveten om varje liten rörelse jag gjorde. Lunchtimmen gick jättefort!

Det andra nya för mig var gående meditation. Det trodde jag att jag visste vad det var. Det måste väl vara att strosa omkring och uppleva naturen och se allt omkring sig. Ha!

Å nej. Gående meditation handlar om att gå som vanligt, men yttepyttelångsamt. Man väljer en rutt på 5-10 meter som man går fram och tillbaka i 20 minuter. I slow motion, mina vänner. Fokus ska vara på fötterna, ingen annan stans. Blicken ett par meter framför dig i marken. Här ska inte upplevas någon skön natur, inte! Känn hur du sätter ner foten, känn hur du lyfter nästa. Känn hur det känns medan båda fötterna är i marken samtidigt! Vilket jag upptäckte att det var svårt, eftersom man inte går så i vanliga fall. Man ska också känna efter hur det känns att vända... Man ska tänka: "går", "stannar", "vänder", "lyfter", etc. Inga andra tankar. Man ska förenkla sina tankar.

Låter kanske enkelt, men pröva själv!

Att sitta och meditera i 40 minuter är också tufft, särskilt att göra det fem gånger på en dag. Men lärorikt, verkligen. Jag fick lite blodad tand, och framför allt mycket kunskap. Kändes skönt att ratta bilen i höstsolen därifrån, hemåt till en hysteriskt lycklig vovve som vädrade möjligheten till både mat och promenad när matte kom hem.

Jag kan rekommendera den som vill stanna upp en stund att göra en sån här grej. En tyst dag, gärna under vägledning. Underbar njutning!

6 kommentarer:

Evas värld sa...

Åh det låter underbart! Vilken dag. Jag var så olycklig när jag var på mina två retreater, jag grät hela tiden. Det var säkert bra men smärtsamt, men nödvändigt. Nu när jag mår så mycket bättre skulle jag så gärna pröva på det igen och förhoppningsvis möta mig själv i bättre balans med livet. Men man vet aldrig vad man möter i tystnaden eller vilken bild av sig själv man konfronteras med. Du är modig!

Pia sa...

Tufft gjort Maria! Jag har svårt att tänka mig att jag skulle klara av att vara tyst en halv dag ens... jag som alltid är så "pratig". Kanske vore en nyttig övning!
På tisdag börjar kundaliniyogan med meditation så det blir en bra början!

Må gott min goa vän!

Sofie B-C sa...

Åh, detta låter fantastiskt. Om sanningen ska fram hade jag mycket hellre åkt på mini retreat i Klintehamn än bokmässan i Göteborg. Härligt!

Annika sa...

Jag blir utmattad bara av att läsa om retreaten! Är det tillåtet att sätta sig tyst i ett hörn och läsa eller måste man gå in i sitt eget huvud, å läskiga tanke?! Varje gång jag har försökt meditera har det slutat med att jag drar stockar.

Evas värld sa...

Du får tipsa nästa gång det är dags för en sån retreat, Maria. Det vore kul att testa igen! Det brukar vara helt tillåtet att skriva ner små saker man funderar på Annika, eller läsa något bra! Inte som på ljusterapin jag gick på där man inte fick titta ner i en bok, men då hade jag ljudböcker med mig, Mumintrollet för övrigt.

Maria Björkman sa...

Eva - ja, jag kände mig faktiskt lite modig! Och olustkänslan dagen efter hade kanske med den här dagen att göra, det får jag aldrig veta. Men i så fall var det bra att det kom ut!

Pia - jag är helt säker på att du skulla klara det galant! Tror dessutom det skulle passa dig.

Sofie - hm, jag är inte säker på att den prioriteringen gäller mig. Jag hade nog hellre åkt till bokmässan, detta ljuvliga påfund!

Annika - den här retreaten var en meditationsretreat, vilket innebar att man faktiskt skulle gå in i sitt eget huvud. Att sitta i en egen hörna och läsa gick inte an. Men så var det bara en dag, jag tror säkert det är annorlunda om det är en helg- eller veckoretreat! (kanske skulle vara nyttigt för dig att prova...?)

Jag lovar att hojta till om det blir något liknande, så är ni alla välkomna till Gotland!