tisdag 15 september 2009

Kulturfientlighet

I dag har jag varit med och fattat ett svårt beslut, att avveckla personal inom Gotlandsmusiken. Ett absolut nödvändigt måste om vi ska ta ansvar för vår ekonomi, men ett fullständigt idiotiskt beslut ur ett medborgarperspektiv.

Det har blåst kring Gotlandsmusiken i flera år, man har alltid levt på marginalen och med andan i halsen. Gotlands kommun har visat ett svalt intresse för sin länsmusikorganisation, och man har överlevt på ren vilja och med ett nödrop.

Under vår och sommar har vi som sitter i Gotlandsmusikens styrelse försökt förmedla till beslutande kommunledning vad konsekvensen blir inom den närmaste framtiden om vi inte blir garanterade de pengar vi begärt, nämligen att en av de fyra kvarvarande professionella blåsorkestrarna i landet måste läggas ner. Förutom det händer bland annat följande:

- Sax on Four läggs ner
- Visby storband läggs ner
- Fredagsmarscherna läggs ner
- Samarbetet med barnen i skolorna blir snävare (inga saxofoner)
- Många spelningar runt om i kommunen upphör
- Konsertserien lever farligt

Trots våra strävanden, har vi inte lyckats. Nu sägs dessa grabbar upp.

En miljon kronor fattas (i ett kortsiktigt perspektiv) för att fortsätta som förut. I skenet av vad som i övrigt händer i kommunen är det en piss i Mississippi (ursäkta liknelsen). Om man inte vill rädda något i ett kort perspektiv, hur ska vi då kunna förvänta oss en mer långsiktig plan och satsning?

Utifrån vad som har hänt den senaste tiden, kan jag bara dra en slutsats: det råder totalt kulturmörker i kommunledningen på Gotland.

Det är synd om gotlänningarna.

4 kommentarer:

Erik sa...

Väl skrivet.

Erik

Annika sa...

Som vanligt får kulturen stryka på foten. Tänk om politikerna kunde inse det långsiktiga värdet i att satsa på kultur, speciellt på en orkester som redan är väletablerad. Tråkigt.

Pia sa...

Trist att det alltid ska sparas på sånt som jag personligen kallar för "själavård".

Det är väldigt synd om gotlänningarna!

Maria Björkman sa...

Erik - tack!
Annika och Pia - med risk för att generalisera tror jag att det är spår av gamla manliga strukturer. Dessa är visserligen under uppluckring, men det tar lång lång tid. Och ännu längre tid tar det sen att förändra prioriteringar som det här handlar om. Idrott konkret. Kultur stort, flummigt och ogreppbart.