Städdag i trädgården

Idag har vi krattat upp hundratals kilo fallfrukt från vår alltför långa gräsmatta (ja, själva gräset alltså. Inte ytan på gräsmattan. Äh, ni fattar!). Därefter tog Bosse fram gräsklipparen, också alldeles nödvändigt. Medan tvätten fladdrade i den ljumma höstvinden, tog vi också in de välanvända altanmöblerna för vinterförvaring. Natti, natti!

Trots att det känns långt till nästa gång vi får använda dom, är det inte bara vemod i magen. Det känns också naturligt att göra dom här grejorna, det är återkommande ritualer precis som att borsta tänderna och klä av sig innan man går och lägger sig, liksom. Det symboliserar och manifesterar årets skiftningar, och är alldeles oundvikligt. Det ligger något skönt i det kan jag tycka.

Altanmöblerna har verkligen varit till stor glädje den här sommaren, den som har följt min blogg vet att jag har tillbringat MYCKET tid på altanen. Tack, tack!

Nu är det lördagseftermiddag, käre maken har sjunkit ner framför fotboll på TV och jag ska frossa i att läsa ikapp de bloggar jag försöker följa. En högtidsstund väntar!