söndag 10 maj 2009

Första medaljen i år!

Så. Hemma igen efter en helg på fasta landet, huvudsakligen i Nynäshamn. Åtminstone har vi sovit och ätit där. Huvudskälet till att åka den här gången var vandringsloppet Let´s walk, 12 km på norra Djurgården i Stockholm, bedövande vacker. Häggen doftade och grönskan nästan gjorde ont i ögonen.

Fast när vi vaknade på morgonen trodde vi nästan inte det skulle bli något av, eftersom regnet vräkte ner utanför fönstret. Vi chansade och åkte - och regnet blåste bort. Grönskan blev än mer intensiv av regnet och våren slog oss med samma förundran som alltid.

Det var jag, Kerstin och Sara - tre generationer! - som avverkade sträckan tillsammans. Visserligen med sisådär tusen gångare till förstås, men dom struntade vi i. Vi bara knatade, pratade och njöt. Blev lite ompysslade utmed vägen med vatten, bananer, choklad och juice. Och när vi plötsligt var i mål fick vi kaffe och bulle samt en presentpåse med lite grunkor i. Allmänt jättetrevligt. Och då sprack också molntäcket upp, och solen tittade fram. Så nöjda vi kände oss när vi satt där i gräset och mumsade på våra bullar och vårt kaffe!

Värt att notera är också att vi fick silvermedalj alla tre!

Nu har jag klarat av årets första, nästa är Vårruset i juni och slutligen Tjejmilen i augusti. Känns riktigt fint, det här är en perfekt uppvärmning.

Medan vi tjejer gick loppet var Bosse och Roffe ute på golfbanan. Förstås. Resten av tiden tillsammans ägnade vi som vanligt åt korsord, jag upptäckte härom dagen att tidningen Lyckokryss som vi ännu inte öppnat ska vara inskickad med lösningar om 14 dagar. Bara att spurta!

Nu sitter jag tillsammans med Bosse på vår glasveranda, som är så toppen (som att sitta ute, fast inomhus). Han löser korsord och mumsar på nynäshamnsinköpt korv som Kerstin smugglat ner i vår väska, och jag gör diverse ärenden på datorn. Jag har just löptränat, ett litet Vårrus, faktiskt. 35 minuters lätt jogging. Jag fixar det rätt bra, det är nog mest den mentala orken som tryter om jag ska vara ärlig.

Sammanfattning av läget just nu: nöjd.

3 kommentarer:

kerstin hf sa...

Tänk att kunna säga att man är nöjd!
Fler människor borde tänka efter och erkänna att man faktiskt är det.
Kram
Kerstin

Maria Björkman sa...

Ja, det ligger mycket i det. Det man hör sig själv säga tror man ju också på, så även de gånger man inte är helt övertygad så kan det hjälpa att hävda att man gillar läget just nu!

Pia sa...

Härligt med tre generationer duktiga kvinnor! Tummen upp!