Yogan tog knäcken på mig!

Den här helgen var jag anmäld till en fördjupningskurs i ashtanga vinyasa yoga. Jag har aldrig provat det förut, men praktiserar ju poweryoga sedan några år tillbaka, och den är sprungen ur ashtangan. Vid kontakt med läraren så bekräftar hon också att det inte torde vara några problem för mig att hänga med.

Det började i fredags kväll, två timmar. En hel del spännande teori, med lite yogisk filosofi och lite om den åttafaldiga vägen (som jag också nämnt en smula om här ett par gånger). Lite om postural muskulatur, intressant. Sen ett pass som kändes rätt OK, jag hängde skapligt med i ställningarna (asanas), de kändes hyfsat bekanta. Även om läraren rabblade namnen på dessa på sanskrit, alltså deras ursprungliga namn, och jag fattade noll. Jag smygkollade kisande på dom andra och fattade rätt snabbt vad det handlade om.

I går lördag fortsatte det två timmar på morgonen, följt av en kort naprapatkonsultation för att få lära sig lite om sin kropp och dess funktioner.

Passet var urtufft. I 1,5 timme rabblades det asanas på sanskrit, jag andades, knycklade ihop kroppen, kikade på dom andra och försökte hänga med. Svetten rann, luften var slut i lokalen. Jag tänjde kroppen till sitt yttersta och gav mig FAN på att inte ge upp. Kände att kroppen stundom nästan vek sig av matthet, och den viskade till mig "snälla, kan vi inte sluta nu? Jag orkar inte!". Men samtidigt var det skönt, kändes jättehärligt.

Fick en stund på stan efteråt innan naprapatkonsultationen, gick och handlade lite och drack te.

När jag kom hem, väntade en solig altan och en kär make och hund. Jag blev serverad en drink, och vi satte oss över ett korsord.

Då kroknade jag.

Jag satt i trädgårdsmöbeln och blev trött. Lutade huvudet tillbaka och somnade. Hade givit ett kungarike för en säng där och då. Ingenting betydde något, bara jag fick vila. Bosse lät mig snällt vara. Jag hasade mig igenom resten av eftermiddagen, men när han skulle laga mat lade jag mig på soffan. Där blev jag liggande, i stort sett till det var dags att gå och lägga mig. Och jag hade så fruktansvärt ont i kroppen!

I morse var det dags för det tredje och sista passet, men jag åkte faktiskt inte in. Jag var så osannolikt sliten och trött, till och med Bosse såg det när jag hade varit ute med hunden och stod i begrepp att åka. Men då hade jag redan bestämt mig för att inte plåga kroppen, den sa verkligen åt mig att vila. Jag skickade ett SMS till yogaläraren, tackade för en kanonkurs, och gick och la mig och somnade igen.

I dag har jag gått som i ett töcken hela dagen. Min slutsats? Jo, att jag verkligen behövde det här. Det rensade ur massor av skit som jag inte skulle bära omkring på, och det tog sannerligen på krafterna. Jag har det tufft just nu, känner mig pressad och sånt som händer omkring mig på jobbet har tagit väl hårt. Därför tog yogan extra skruv den här gången. Jag tackar för det, det passade bra.

Jag har dessutom blivit lite nyfiken på ashtanga, och tänker lära mig mer om det. Det passar tydligen mig, men kanske i lagom doser!

Hur det gick på naprapatkonsultationen? Jag fick veta att jag saknar kontakt med min vänstra sätesmuskulatur. Samt att mitt bäcken på vänster sida är framåtroterat.

Hm...