Jag ser verkligen inte mycket på TV. Följer sällan serier, om det inte är ett lätträknat antal avsnitt, som man inte riskerar att missa. Jag gillar inte att binda upp mig på sånt.Med ett synnerligen trevligt undantag.
Jag är barnsligt förtjust i Idol, och i kväll sätter det igång. Allra roligast är det faktiskt i början, då de åker runt i städerna plockar russinen ur kakan. Alla dessa hoppfulla ungdomar som har hört av mamma att de kan sjunga. Och så kan de inte ta en ren ton. Så modiga dom är, som ställer sig framför juryn!
Det fiffiga är att om man missar ett avsnitt går veckans alla dito i repris på söndagen.
Hösten är räddad!
6 kommentarer:
Här har du en till som tittar!
Jag missar ogärna Idol, tycker att det är roligt att se alla duktiga ungdomar! Så nu är vi tre! :)
Det har visat sig vara många fler än vi tre, kära vänner. "Alla" bekänner att de råkar titta lite grann på Idol... Vi tycks vara några av de få som åtminstone erkänner öppet vår böjelse...
Ni vet väl att alla veckans avsnitt går i behaglig repris på söndagarna...
Hej Maria!
Tyvärr missade jag idol i går. En vän ringde och var ledsen och att lyssna på henne var viktigare.
Jag har läst din intressanta blogg.
I motsatt till dig blev min retreat inte så lyckad. Den varade i 3 dagar. Det var för 3 år sedan. En av mina 3 söner dog hastigt. Jag hade svårt att få sinnesro och gjorde ett försök med retreat. Det var då inte rätt form för mig. Jag trodde att jag skulle
kunna finna mig själv i tystnaden.
Det blev för mycket tystnad.
Jag behövde prata och idag mår jag bra.
Jag gick en kurs förra året i mindfulness och försöker tänka mycket på - här och nu -.
Trevligt att funnit din blogg.
Jag återkommer.
Ha det så bra. Viola
Hej Viola! Jag är jätteglad att du följer min blogg, det är så stärkande att veta att det finns människor där ute som är intresserade av vad jag skriver!
Din upplevelse av retreat är du uppenbarligen inte alls ensam om, och det är klart - det är en slags utrensning av skräp. Att leva här och nu är lätt att predika, inte alltid lika lätt att efterleva. Men jag tycker vi har kommit långt om vi bara försöker så mycket vi orkar. Då lyckas vi i alla fall för det mesta, tror jag! Kramar till dig!
Idol missar vi ogärna T och jag, och vi erkänner utan omsvep vårt beroende.
Skicka en kommentar