En av de saker jag älskar med att leva och bo på Gotland är vallmon. Den börjar blomma i juni, och liksom slutar aldrig. Ännu kan jag få njuta av klungor av eldröd vallmo vid vägkanterna här och där, på min väg till och från arbetet.Bilden visar högsommar (vår infiltrationsanläggning), men även om mängden är mindre så här års är den lika intensiv och pockande på uppmärksamhet.
Visst är det fantastiskt!
7 kommentarer:
Vad fint! Jag älskar vallmo, i synnerhet när den växer vild och vacker.
Vackra blommor! Har försökt få den att växa på våran äng, men det gick inte så bra.
LisaMatilda: tänk att du inte har fått den att växa, den är ju ett ogräs! Bonden som har åkern precis vid vår infiltrationsanläggning är jättesur på oss att vi låter vallmon växa, för han vill inte ha ut den i åkern. Men vi låtsas glömma det varje år...
Jag såg vallmo växa i ett stort fält och det var alldeles rött. Detta var på Mallorca. I Sverige har jag inte sett så mycket vallmo.
Det är ett ogräs, men vad vackert.
Vilken härlig minisemester du haft.
Man behöver inte åka så långt om man har känslan och förmågan - att bara vara.
Har du läst färdigt Kinesen? Visst är den bra. Jag var på en rundresa i Kina för 3 år sedan och har sedan dess blivit intresserad av Kina. Mankells personbeskrivningar är underhållande och intressant.
Bra att du stöttar lokalmusiken. Den behöver stöd i alla regioner.
Ha en fortsatt bra vecka. Viola
Vallmo är en av mina favoritblommor och jag tycker att de är så vackra när de växer vilt i ett böljande vallmofält!
Mumma för ögonen och själen!
Så vackert! Även jag älskar vallmo, alla sorters. Tyvärr gör även mördarsniglarna det.
Så många vallmoälskare det fanns! Viola - i Skåne och på Gotland är det rikligt med dessa röda vallmofält du beskriver. Och nej - jag har inte läst ut Kinesen än. Det går trögt med läsningen just nu, har väldans mycket att göra och hinner inte riktigt med sånt som är förenat med lust just nu. Men det vänder!
Skicka en kommentar