söndag 23 maj 2010

Jag - Maria af Hälsporre

Det känns som om den här bloggen borde döpas om till "Krasslighetsbloggen", eller nåt sånt. Jag kvalar snart in i sällskap där det första och största samtalsämnet är ens krämpor! Men jag ska bara berätta om det senaste i mitt liv.

Jag har fått hälsporre.

Det kan man få om man har belastat de stackars fossingarna under lång tid i alltför dåliga skor, och om man är predestinerad att få det, d.v.s. har extra högt eller lågt fotvalv. Och ni ska veta - det gör ONT! Det går inte att sätta ner hälen, och värst är det när man vilat, så att kliva ur sängen eller bilen är rent helvetiskt. Nu har jag tvingats iväg för att skaffa både hålfotsinlägg, hälkuddar och ergonomiskt fotriktiga sandaler (men jösses, så präktigt det låter!) och det var riktigt skönt. I övrigt kan man bara låta tiden gå och låta foten vila så mycket som möjligt för att få bort eländet. Det kan ta upp till ett år innan man är återställd...

Det värsta är att jag inte längre kan - min vana trogen - skutta runt i tempo. Jag kan inte, när jag kommer på något, bara resa mig upp och rusa dit där det var jag skulle göra. Jag måste resa mig sakta, känna efter om det går att stödja på foten, och när jag väl kommit iväg gå mycket långsamt. Oerhört frustrerande för en sån som jag, som faktiskt är van att rusa genom tillvaron.

Men ser ni - jag har genomskådat hela den här grejen. Jag har fått hälsporre bara FÖR ATT jag ska sakta ner. Bara för att jag ska få chansen att njuta den här underbara årstiden. Bara för att jag ska hinna se allt och känna alla dofter. Hinna höra fåglarna. Precis bara just DÄRFÖR har jag fått hälsporre.

Mina galghumoristiska medarbetare har numera adlat mig, och jag gillar faktiskt angreppssättet att göra något kul av något mindre kul...

8 kommentarer:

Kimselius sa...

Hej Maria. Underbart att du ser smärtan från den positiva sidan. Hoppas din hälsporre läker fort. Det var en artikel i senaste numret av Må Bra om bland annat hälsporre. Kram Kim

*P* sa...

Det gör vanvettigt ont med hälsporre! Jag drabbades av det för några år sedan. Efter att ha testat "geléinlägg" i skorna gick jag till en sjukgymnast som tejpade lilla foten en gång i veckan. Inlägg fick jag gjorda hos reservdelsverkstan på ortopeden. Det tog ett tag, men sedan blev jag helt återställd.

*Peppar peppar ta i trä*

Lycka till och fortsätt lyssna på fåglarna!

Maria Björkman sa...

Kim - ja, vad ska man göra annat än garva åt eländet?

P - tack för förståelsen. Jag är säker på att jag kommer levande från det här också!

Pia sa...

Det finns inget ont som inte har något gott med sig, som man brukar säga!
Trist med värk och ont, jag vet hur det är, men man får sig en riktig tankeställare.

Njut försommaren!
Kram min vän!

Maria Björkman sa...

Pia, nog är det så!

Annika sa...

"Högt fotvalv"... Jaha, då var det kört då.

Åsa Mitt i Världen sa...

Tja, been there, done that... Jag upptäckte att LitoMove, nyponpulver fick hälsporren att backa. Jag tipsade för någon månad sedan en kompis om detta, som gjorde stora ögon och sa: "Näää, nu är ni TVÅ som rekommenderat nyponpulver!"

Hon har en kompis som säljer naturmedel och hon hade direkt sagt att nyponpulver hjälper mot hälsporre.

Maria Björkman sa...

Annika - :-)

Åsa - jag brukar ju följa dina råd. Ibland. Den här gången ska jag definitivt prova att göra det!