måndag 10 maj 2010

Blev jag klokare? Ja, och ännu mer förvirrad!

I dag har jag varit hos en homeopat, eller rättare sagt en homiatriker. Homiatrik är något mer omfattande än homeopati, och homeopatin är en del av homiatriken.

Hon intervjuade mig länge, om stort och smått. Vi började med de kroppsliga besvären och min känsla av energilöshet och olust. Gled sakteliga över till allt från uppväxt till vilken mat jag gillar. Hon skrev och skrev, så pennan glödde. Hon var en skicklig utfrågare - jag blev ibland förvånad över svaren jag gav, det kom fram grejor och minnen jag hade glömt.

Sen tittade hon på mina födelsedata och utläste tarot ur dom, på nåt sätt. Där hängde jag inte riktigt med. Tarot är ju en samlig kort med olika symboliska betydelser. Men hon använde inte korten, utan fick bara fram siffror ur mina data som i sin tur symboliserade saker såsom personlighet och var jag befinner mig i livet just nu.

Slutligen gjorde hon en irisdiagnostik, det vill säga lyste med en lampa in i mina ögon och tittade på mina irisar.

Av allt detta ska hon sedan sätta ihop ett naturmedel skräddarsytt bara för mig och min personlighetstyp och mina besvär, där jag får pyttesmå piller hemskickade med posten. Jag ska vara observant på hur jag och min kropp svarar på detta och på de griller hon har satt i huvudet på mig, jag har lovat mig själv nu att lyssna extra noga på både kropp och knopp. Om några veckor ska jag tillbaka, för att se om något har hänt. Hon beskrev homeopatibehandlingen som att skala en lök - man tar ett lager i taget. Efter det här första lagret, kanske det är dags för nästa. Vi får väl se.

Nåväl, vad fick jag med mig hem då? Pillren kommer med posten nästa vecka, så dom fick jag inte. Men en massa tankeställare.

Den vänstra sidan av kroppen symboliserar den kvinnliga sidan av jaget. Jag har troligen under alla år undertryckt den och inte låtit mina kvinnliga sidor komma till tals. Jag är en görare, och inte en varare (som jag själv brukar säga, jag är nog mer en human doing än en human being!) och det var ju bekant. Det är det manliga sättet att förhålla sig, och det resonemanget känns ju inte heller främmande. En orsak i mitt fall kan t.ex. vara att jag har saknat min mamma under min uppväxt, och det är inte så konstigt i så fall eftersom vi inte levde tillsammans när jag växte upp. Men det är ju inte precis något jag går och tänker på eller har funderat särskilt mycket över. Än mindre har jag tänkt att det kunde påverka hur jag mår i dag. Orsakerna kan vara många och är egentligen inte så viktiga - hon poängterade ett par gånger att det är inte alltid bra att vända ut och in på allt gammalt, utan kanske kika lite på det, acceptera det och sedan lägga det åt sidan. Låter vettigt och tilltalande, tycker jag.

Den vänstra sidan symboliserar alltså den del av mig själv jag har tryckt undan, oavsett orsak. Det är mitt vänstra ben som krånglar när jag går och springer. Om det beror på framskjutet bäcken som naprapaten sa eller undertryckt kvinnlighet som homiatrikern sa, står nog i stjärnorna. Men det är ju faktiskt också den vänstra delen av min rygg som alltid har krånglat...

Jag är en eremitnatur som behöver mycket egen tid och ensamhet. Jojo. Det utläste hon av mina födelsedata/tarot. Där såg hon också att det var bestämt att jag i år skulle gå igenom en omvälvande och ifrågasättande period i mitt liv, och att jag nästa år kommer att kunna kasta loss. Över huvud taget pratade hon mycket om att släppa taget om skräpet i mitt liv. (Låter som nånting som kanske fler borde göra.)

I mina ögon såg hon tendens till lite problem med luftrören. Hon såg min lunginflammation jag hade för två år sedan, men också att jag har problem lite då och då. Det stämmer faktiskt, jag har rethosta helt utan anledning ibland. Och förkylningarna sätter sig alltid på luftrören. Hm. Hon såg också att mina njurar är lite ansträngda, och att jag därför kanske ska hålla uppe med mitt algätande några månader, och minska på kaffet och i stället dricka te och vatten. Hm igen. Vidare såg hon i mina ögon att mina tarmar inte fungerar optimalt utan att jag väl mer eller mindre är förstoppad. Hon såg att jag borde ha känningar ända uppåt hjärttrakten av det. Och det stämmer ju jättebra, så mycket hjärtklappning och elände jag har haft trots att jag har ett friskt och starkt hjärta. Det är alltså min förstoppade mage det kommer från. Häpp.

Fast hon såg också att jag är en mycket frisk person, och det stämmer. Jag har varit frisk i hela mitt liv, och aldrig behövt äta mediciner annat än antibiotika eller gå till doktorn annat än på ordinarie hälsokontroller!

Hennes budskap den här gången var att jag skulle börja öva på att "bara vara", släppa taget om gammalt skräp som sagt och lära mig att jag är fullt kapabel att ta hand om mig själv om jag bara tillåter mig det. Hon rådde mig också att börja fundera över om jag är rätt i livet. Det behövde hon inte be mig om, jag tänker mycket på det just nu. Att vilja något annat än det jag gör.

Mitt onda är alltså kroppens sätt att säga: "Stopp och belägg!" Den tvingar mig att göra något, att komma iväg och prata med någon om min livssituation. Jag tror ju också att allt har en mening, och att jag kom iväg just nu till just henne var också meningen. Tidigare hade jag inte varit mogen. Och som grädde på moset får jag nästa vecka ett vadderat kuvert i brevlådan med magiska piller som ska hjälpa till att skala bort det yttersta lagret på löken!

5 kommentarer:

Petra sa...

Jag läser inlägget med skräckblandad förtjusning. Dels för att det (som vanligt) går att lägga kalkerpapper mellan oss. Dels för att en del av mig vill tro, men en del vill inte, men ändå, eller kanske inte...

Hur som helst måste du tala om hur det blir med de små pillren. Nyfiken som få blir jag. Kram!

annika sa...

Oh, det låter verkligen spännande. Undrar vad det är i de små pillren och undrar hur du mår av dem. Det måste du berätta sen.
Ha det så bra så länge
Annika

Annika sa...

Jag känner igen mig själv väldigt mycket i din beskrivning, utan dina krämpor men med samma funderingar. Ja - det är nog meningen att vi ska ta tag i vissa saker...

Maria Björkman sa...

Jahaja, tänk att så många skulle identifiera sig med det här. Jag är alltså inte unik...;-)

Och Annika E-L - du och jag kanske ska byta studieförbund med varandra, tror du det räcker?

Pia sa...

Ja, Maria, jag sitter också här och läser och nickar med skräckblandad förtjusning! Hos mig är det dock den högra sidan som alltid varit den onda, men jag blir ju egentligen inte speciellt förvånad eftersom jag alltid bejakat mina kvinnliga sidor och tycker om att bara vara :)

Intressant och tankeväckande! Själv gick jag ju i kognitiv beteendeterapi under två år när mitt liv ställdes på sin spets och det lever jag på än idag!

Följer med spänning vad som händer efter att Du fått Dina "magiska" piller.

Hjärtekram!